ait med våra egna ögon, så att säga, såsom ; vårt modersmål läsa, det språk som under år Itusenden varit dödt på menniskans läppar, men som inristadt på stenarne ännu talar till oss , om händelser, i hvilka den allsmäktiges profeter togo en lefvande andel! . Då hr Layard 1848 ätervände till skäde: platsen för sina arbeten lätt han icke någor tid gå förlorad för fullföljandet af sina gräfningar. Under hans frånvaro hade ett ringe antal arbetare vid Kouyundshik blifzit använde af engelske vice konsuln hr Rassam, hvilken, : gåsom agent för British museum, hade fartsatt de af hr Layard afbrutna arbetena, mer: dock för att förebygga någoa annans mellankomst än för att fullfölja gräfningarna 1 sto: skala. Hr Rassams arbeten, ehuru sålunds begränsade, hade dock icke varit ofruktbara. Han hade gräft sig fram till nya rum och bragt i dagen ytterligare skulpturarbeten. D: .sednare voro af stort intresse och framställde. fullständigare än något tillförene upptäckt bild.huggeri, en assyrisk eröfringshistoria, ände från monarkens utryckande till strid intill ban-: återkomst i triumf efter en fullständig seger. Den med afseende å detta palats til förene ar i Layard hysta åsigten fann nu bekräftelse Han blef förvissad att ruinerna i Kouyundshik utgjorde en stor byggnad, uppförd af en ock .samma konung. Han öfvertygade sig vidare att Kouyundshik och Khorsabad voro samtidn byggnader, och att det nordvestra palatset i Nimrud var af mycket högre ålder än någondera af dessa. i . Sedan han anbefallt hundra arbetare att så. fort sig göra lät undanföra jord och spillro: i Kouyundshik, begaf sig den verksamme forskaren å väg till de gamla ruinerna i Nim-! rud. Det nordvestra palatset, som redan ! lemnat så många dyrbara minnesmärken, inneslöt ännu många flere att bringa i dagen. Dessutom fanns, vid nordvestra hörnet afj Nimrud, en hög kägelformig jordkulle, til! hvilken man ännu icke upptagit någon ingång, j och från hvilken man kunde förvänta de mes: intressanta minnesmärken, I denna jordkulle: började hr Layard genast intränga; och, dä: han fått aila arbeten ordentligt i gång, använde han Oktober och November månader att :öfvervaka operationerna både i Nimrud och: Kouyundshik, samt att undersöka de dyrbara. fynd som hanga outtröttliga arbetare på båda: ställena dagligen förskaffade honom. j Vid slutet af November voro i Kouyundshik flera rum helt och hållet röjda, och från ett; af dessa rum upphemtades en af de märkvärdigaste serier af basreliefer zom hittills blifvit; funna bland ruinerna. Bildhuggerierna vore: till största delen alideles fullständiga, ehuru: mycket remnade och angripna af eld, och. föreställde hela förfarandet — från början till. slut — vid transporten af de stora med menniskohufvud försedda oxarna från steubrotten till de palatser de voro ämnade att pryda. Man kan icke för högt uppskatta det sällsamma iutresset af. dessa minnesmärken. Ingenting fattag för hela berättelsens förtäljande. Dei förtjenar anmärkas såsom en egendomlig karakter hog de assyriska basrelieferna, att de direkt och fullständigt för ögat framställa hvarje; ämne som de åsyfta att förherrliga. Konst-. närernag hufvudsyfte synes icke ha varit att smeka fantasien genom konstfulla effekter, utan att upplysa förståndet genom meddelandet af rena fakta. Frånvaron af all föreställning om perspektiv häntyder vid första ögonkast på konstens tidigaste barndom; men den beundransvärda kompositionen i några af grup-,; perna och det fulländade i utförandet af flera, detaljer aflögsnar samma gång den föreställningen att vi betrakta ett rått och ohyf-. sadt folks arbeten. De assyriska bildhuggarne författade historier i sina basreliefer, och gingo. raka vägen till sina läsares sinne. Sålunda visas oss, på en yta af minsta möjliga omfång, huru konungen kämpade med sina fiender i ett sumpigt land, och huru hans arme måste framtränga genom skogar och öfver strömmar för att hinna fienden. Ingen enda omständighet är uteglömd i berättelsen. Der är kungen — der floden, väl försedd med fiskar — der trupperna flytande på hudar —: der fästningar som skall anfallag — der belägringsattiraljen som skall användas — der! fienden som skall besegrag, och det byte som: kommer att vinnas — allt frsmstäldt i en! i 4 j j ; ! enda anblick och med en noggrannhet som! icke lemnar åt inbillningskraften någonting att tillägga. Hade bildhuggarne mera lydt perspektivlagarne så skulle de blifvit mindre trogna krönikeförtäljare om sin tid; och vi, som efter: en mellantid af 3000 år betrakta deras händers verk, skulle haft nöjet egna vårt bifall, åt derag plastiska skicklighet, men utan att vinna den varaktigare tillfredsställelsen att läre känna deras seder och bruk. Värdet af denns ! trohet och noggrannhet i detaljerna är man ; isynaerhet i tillfälle att uppskatta i afseende på de basreliefer, hvilka förherrliga de bevingade ; tjurarnes förflyttande till deras bestämda platser I i palatset. På en af dessa basreliefer är afbildad i em man, som till arbetarne utdelar befallningar genom en ropare, ett sätt att meddela och ! tortplanta ljud som man ansett vara en Q0o4 dern uppfinning, men med hvilken man pu t finner att redan Sarheribs undersåter voro förtrogna. En annan sten visar ose de assy! riska arbetarne lika förtrogna med häfstång ! och rullar som vi sjelfva; i sanning, så ; litet ha vi gått framåt: vär kunskap om dessa redskap, att man af hr Layards berättelse om s förflyttningen af oxarna och lejonen från Tii gris stränder till British museum finner, att! han för närvarande använder aildeleg samma i fortskaffningsmedel som assyrierna sjelfva be, gagnade för årtusenden tilllaka, då de förat , nedlade dem utanför palatsportarne. KonunI gen af Assyrien sjelf ör förestäld öfvervakande I uppförandet af de grundmurar på hvilka pa! latset med sina oxar skall uppföras. Enligt hvad kilekrifts inskriptionerna utvisa, är denna 4 konung Sanherib, och bildhuggerierne fira, c enligt hvad Rawlinson och de invigde äro i! stånd at: läsa, uppförandet I Niniveh af det i stora palatset och de tillgränsande templen — i denne store konungs verk. Inskrifterna på oxarna i Kouyundshik redogöra på det noggran1