ijette allmänna svenska landtbruksmötet Första dagen, Måndagen den 15 Augusti. Allmän sammankomst. (Forts. efter P. T.) Nu företogs behandlingen af de allmänna frägorna. Den första uppskjöts, med anlednivg ai statsräde Poppius och hr Nahthorsts frånvaro. Rörande der andra, som är af följande lydelse: Huru bör arbeisstyrkan vid ett större landtbruk organiseras, fö, att ät jordegaren bereda högsta möjliga inkomst, utan att arbetarnes ekonomiska förkofran och sedliga förbättripg dervid åsidosäites, men fastmera uaderstödjes och befrämjas ?P, ; hade brukpatror. Swartz irän Norrköping insändt ett längre skriftligt anförande, deri han med ledning af sin erfarenhet förordade inrättandet at sparbanker, hvari penningar insättas för erbetarnes räkning. Hr Hedlund uppfattade frägan bufvudsakligen frän synpunkten af arbetarnes bästa, förbebällande arbetsföreningarne att vid deras diskussioner företrädesvis afse kusböndernas. Arbetarnes ställning bör vara sädan, att äfven personer ur högre samhällsklasser kunna finna sig dervid. Vid joråtorparesystemet kunde ändamälet bäst vinnas, om full ersättniog garanterades torparen för alla hans på torpet nedlagda kostnader, och vid stattorparesystemet, om arbetarne erhölle andel i produkten, hvilken metod redan blifvit ned fram gäng använd. Brukspatron Bohnstedt erinrade, att alla menniskor äro arbetare, och att deras lott, som hufvudsakligen arbeta med tanken och pennan samt hafva det mest ansträngande arbetet, ofta är mindre afundsvärdt än handarbetarens. Klent lönta och derföre däliga arbetare medföra på langden den största ekonomiska förlust för husbonden. Baron Pfeif ansäg böst vara attantaga jordtorpare, dernäst drävgsr i eget bröd och sämst statdrängar. Öfverste Nordenfelt trodde äter att frågan tilläter mänga svar, beroende på egendomarnes beskaftenhet. I skogsbygden, med ötverföd på jord, vorejordtorpare bäst, på slättbygden utan utmark och skog, stattorpare. Bäda systemerna vore goda, blott i hvarje fall arbetaren egde en framtid och kunde för hvarje dag hafva nögot öfver. Härtill vore de af hrr Hedlund och Swartz antydda medel liksom en mängd anira tjenliga. På nägra ställen erhälla arbetarne visst för hvarje producerad tunna spanmäl, I smör o. . v. Talaren insatte i sparbanken för sina arbetare nägot visst för hvarje odladt tunnland. Härmed ansägs diskussionen öfver denna punkt slutad och mötet skred, :nder lelning af de utsedda persoserna, till val af ordförande och vice ordförande i sektioneroa. Härvid valdes i sektionen för boskaps skötseln: till ordförande h. ex. hr friberre Gyllenhaa! och till vice ordförande majoren at Geijerstam; isektionen för åkerbruket: ordförande frih. Tersmeden oci vice ordförande grefve Cronbjelm; i sektionen för biräringar: till ordförande statsrädet Sandströmer oc till vice ordförande kommersrädet Santesson, Dä tiden sädant medgaf, öppnades derefter änyo på förslag af generallöjtranten, hr grefve Löwenhjelm, diskussionen öfver de allmänna frägorna, nemliger den 4:de: Hvilket förfariogssätt är det lämpligaste för at brioga en utmagrad jordegendom till fruktbärand: stick Pa Hr Nonnen armärkte, att Sveriges äkerbruk befir ner sig på samma stadium, som de flesta länders re dan genomgätt. Man uppodlade ett jordstycke, to. deraf sä mänga skördar, som jorden villa gilva oci uppoälade sedermera ett pytt fält. Derefter uppkor get nu gängse tväoch treskiftesbruket, hvilket är fördelaktigt sä länge ängsoch betesmarker äro nog