Aftonbladet – 20 augusti 1853, sida 2

så nöjsamt i rörelse då den gamla karpen slog med stjerten och rodde med fenorna. Men hörl sade onkel Jack, i det har släppte mig, icke ett ord till mr Trevanior eller hvem det vara må. aMen hvarföre det? Hvarföre? Gud förbarme sig. Hvarföre? Om min plan kömme ut, tror du icke att någon kunde finnas som skulle sätta till segels för att hinna före mig? Du skrämmer mig verkligen: Lofva mig troget att vara tyst som grafven — ; Jag skulle ändå gerna vilja höra hvad Trevanion tänker — Hör så gerna den offentliga utroparen, sir; jag har förtrott mig till er heder. Sir, vid den husliga härden äro alla hemligheter heliga. Sir, jag — Min bästa onkel Jack, ni har redan sagt nog. . Jag skall icke förråda er ens med en halfdragen andals : Jag är viss du tryggt kan anförtro dig till honom, Jackn, sade min mor. Och jag anförtror honom också mina skatter oräknades, svarade min onkel. Men vill du gifva mig litet .vatten — med en smula konjak uti — och en skorpa, eller ännu bättre, en smörgås. Det myckna pratet gör råig helt huogrig.n Mina bliekar föllo på onkel Jack vid det han talade. Stackars onkel Jack, han hade magrat ! Sjunde Delen. I Kar. Dr Luther säger: Då jag såg dr Gode börja räkna sina i kaminen bängande korfvar, så sade jag honom att han icke skulle lafva längels . Jag önskar att jag utur Bordsspråken hade med stora prydliga bokstäfver kopierat detta yttrande och lagt det framför min far vid frukosten morgonen före den olyckssliga afton då oxkel Jack förmådde honom att räkna sina korfvar.