Aftonbladet – 20 augusti 1853, sida 2

storian, och han rörde den Caxtonska verlden. Ett. par dagar efter det samtal, hvarför jag redogjort i mitt sista kapitel; säg jag onkel Jack komma ut genom mahognydörrarne hos min-fars bankir; och från denna tid syntes det icke förefinnas något skäl hvarför.gor Tibbets icke skuile besöka sina slägtingar om söcknedagarne lika väl gom om söndagarne. Också förgick verkligen ingen dag dåhan icke hade långa samtal med min far. Han hade mycketcatt förkunna rörande sina besök hos förläggarne. Under dessa samtal återkom har nåturligtvis till den stora ideen om den plitterära Timesn, hvilken i så hög grad hade blän dat min fars inbillning; och seden han väl värmt sitt jern var onkel Jack en alltför klok karl för att icke smida medan det var varmt. När. jag. betänker den menlöshet som min far ådagalade i denna krisis af sitt lif, så måste jag tillstå att jag känner mig rörd mindre af medlidande än af beundran för den ädelsinnade forskaren, Vi ha gett att utur tjugu års lärd maklighet hade uppdykat den ärelystnad som är den snillrike mannens instinkt; genom de allvarliga förberedelserna till der stora bok som skulle läsas af verlden bade denna bullrande verld oförmärkt återtagit sins rättigheter på den tysta och fridsamma varelsen. Och dertill kom ett ädelt samvetsagg att hittills ha gjort för litet för sitt slägte. Var det väl nog att skrifva qvartband om De Menskliga Villfarelsernas förflutna historia? Var det icke hans pligt, då tillfälle så lämpligen erbjöd sig, att gifva sig in i det närvarande, dagliga, stundeiiga krig med Villfarelserna. hvilket utgör Kunskapens besvurna chevalerie? S:t Göran dissekerade icke döda drakar, han stred med den lefvande. Och äfven London, med denna förträffliga atmosfer som i stora hu:vudstäder fyller lifsandarne med oggande partiklar, hade sin andel uti försättandet af forskaren; tröga puls i en hastigare rörelse. På landet läste han endast sina gamla författare och lefde med .dem i hänsvunna tidehvarf. I. staden, under hvilostunderna . från arbetet på den Stora Boken, och ännu mer nu då ett afbrott