som Timesn, men egnad uteslutande åt konst, litteratur och vetenskap. — Andligt framåtskridande med ett ord; jag säger, efter samma plan som ,Timese, ty det gällde att efterlikna denna. dagliga upplysares mäktiga machineri. Denna tidning skulle blifva den politiska Jupiters litterära Salmoneus: och rulla sin åska öfver kunskapens brygga. Den skulle hafva korrespondenter i alla verldens delar; allt hvad som hade gemenskap med andens krönika, från missionärens arbete på Söderhafsöarne eller någon drömmares forskningar under spanandet efter detta fantasiens gyckelspel kalladt Timbuctu, alltintill sista nyheterna från Paris, eller den sista stora förbättringen af en grekisk partikel vid något tyskt universitet, skulle finna plats inom dess ljusfocus. Den skulle oa, underviss, intressera — det fanns ingenting som den icke skulle göra. Det skulle icke finnas en enda man inom hela den läsande veriden, ej blott I de tre konungarikena, icke endast i det brittiska väldet, utan så långt som himlahvalfvet sträcker sig, som den icke skulle träffa vare sig i hufvud, hjerta eller ficka. Äfven den mest nyckfulle medlem inom andens samhälle skulle finna sin köpphäst uti detta stall. Betänkn, utropade onkel Jack, — betänk andens framåtskridande, — betänk den växande passionen för kunskap till billigt pris — betänk huru föga qvartale-, månadsoch veckotidningar kunna hålla jempa steg med tidehvarfvets mäktiga behof. Hvarföre icke så gerna hafva en veckotidning för politik, som en veckotidning för alla de ämnen som ännu mer än politiken intresserar massan af publiken, Sedan min litterära Times en gång blifvit bragt till stånd, skall folk förundra sig huru de någonsin kunnat lefva den förutan! Sir, de ha icke lefvat den förutan — de ha