Aftonbladet – 19 augusti 1853, sida 2

net; och den klassiska läppen, som skulle vara så stolt, vore icke denna lilla grop i hakan, Men bekymmer spåraspå detta anlete. Det nervöst lättrörda sinnelaget har verkat i förening med ett ärelystet lifs harm och sorger. Min gode onkel, jag känner icke ännu ditt enskilda lif. Men hvad min far angår är jag förvissad, att fastän han torde ha uträttat mera på jorden; så skulle han dock varit mindre redo för himmelen om han hade blifvit gift med lady Ellinor. Detta besök, helt visst fruktadt af trenne bland dem det rörde, vår slutligen öfverståndet, men dock icke förr än jag:lofvet att samma dag spisa middag hos Trevanions. Då vi åter voro allena drog min far eti djupt andedrag och zeende sig glädtigt ikribg, sade ban: Efter Pisistratus öfverger oss, så låt 038 hålla oss skadeslösa för hans frånvaro — skicka efter broder Jack, och låt oss alla fyra gå till Richmond och dricka te. Tack skall du ha, Austin, sade Roland. Men jag behöfver det icke, jag försäkrar dig.a På din heder?, sade min far i en half hviskning, På min heder. Icke jag heller! Nå då skola Kitty, Roland och jag göra en promenad och vara tillbaka tidigt nog för att se om denna unga Anachronism ser så bra ut som hans Londonerkoctym kan tillita honom. Egentligen borde ban gå med eit äpple i handen och en dufva i skötet. Men jag tror att det lyckligtvis icke var på modet hos Atheniensarne fore Aleibiades tid l VI Kap. Om det inflytande som denna middag hos mr: Trevanion och ett långt samtal derefter med lady Ellinor utöfvade på mitt sinne kan ni döma af hvad jag, darrande och med ned