Aftonbladet – 19 augusti 1853, sida 2

bop sina händer och ofrivilligt kastade sina blickar på min onkels korkben. Armeen!s upprepade min far knarrigt. Gud bevare, Roland, du tycks tro att menniskan cke är skapad för något annat än att skjuta ill måls på! Du skulle ju inte tycka om armåöen Pisistratus? Icke om det smärtade er och min dyra mor; i annat fall skulle verkligen — sPapee!, sade min far, aforytande mig. Det här kommer sig alltsammans deraf att ni gifvit goasen detta dumma ärelystna namn, mrs Caxton; huru kunde väl en Pisistratus bli annat än ett plågoris för ens lif? Denna id att tjena sitt land, detär Pisistratus i egen hög person. Om jag någonsin skulle få en son ti!l (derifrån Gud mig nådeligen bevare!) så behöfver man endast kalla hönom Herow stratus och ban skall gå åstad och bränna ned St Pauiskyrkan; hvilken, i förbigående sagdt, först lärer uppförts af stenar från Dianae tempel! Men orm så nödvändigt måste ske, så är det dock. långt -bäitre att du tjenar ditt land med en gåspenna än genom att ränna en bajonett mellan refbenen på någon olycklig Indier, — jag tror icke det finna något annat folkslag som fäderneslandets tjenst nu för närvarsöde gör det nödvändigt att döda, — eller hut Roland ? Indien är ett ganska godt fält, sade min onkel allvarsamt. Det är en plantskola för bärförare.r ,Verkligen? Sådana plantor upptaga dock en hel hop jörd som skulle kunna bättre ans vändas. Och om man tager i betraktande att de största härförare i verlden till sist blifva lagde i en kistaxaf icke öfver-sju fots längd, är det verkligen förvånande. hurn stort rum detta species af arbor mortis tager medan det växer! Emedlertid, för att återkomma till dig