Aftonbladet – 19 augusti 1853, sida 2

bevis från husbönder eller ordningsmän om sina arbetsförtjenster och behof. —— — Till öfve ärmid n åliareembetet har i dag på ifvelse från landshötlän med anhållan att exmbetes åtgärd få för hufvudstaden tilikännagifvet, att staden Upsala är spärrad. — Borgerskapet i Westerås lärer vid hållen sammankomst hafva beslutat, att icke spärra denna stad med anledning af kolerans utbrott i Stockholm ; men borgerskapet uttryckte dock tillika den önskan, att då Stockholm blifvit officielt förklarad smittad, ångbåtsfärderna mellan de båda städerna måtte upphöra. I Södertelje säges inga spärrningsåtgärder komma att ega rum, utan trafiken med hufvudstaden förblifva obehindrad. — Olivier, professor, B. N. O., ledamot af K. Svenska Vetenskapsskademien, f. d. öfserlärare vid artilleriläroverket ä Marieberg, nu gednast föreståndare vid Conservatoire des Aris et Metiers i Paris, afled nyligen i södra Frankrike, dit han rest för att sköta sin helsa. Han begrofs i Paris den 10 dennesoch fö jdes till grafven af en talrik mängd dervarande lärde, samt svenske och norske ministern vid franska hofvet, H. E. grefve Löwenbjelm. (P.T:) — Ur ott enkildt bref från S:t Petersburg af den 12 Augusti låna vi följande uppgifter, utan att vidare gå i börgen för deras -trovärdighet, än att brefskrifvarer tilhör en mycket aktad handelsörioa: De sigta underrättelserva trän England läta äter nägot mera krigiskt, emellertid har Sultanens broder inträffat här och man tror här allmänt att krisen skall låta fredligt lösa sig. TE -— Ifrån flera håll hår redaktionen mottagit bref och insända artiklar angående karantinganstalterna vid Djurharan och den behandling de resaude der undergå, men då kongl. karantänskommissgnuens mediemmar sjeliva besökt platsen och, såsom vi hoppas, vidtagit alla sådana åtgärder till de resandes välfärd och beqvämlighet som den nu gällande, tyvärr i alltför många afseenden bindande karantänastadgan möjligen medgifver, hafva vi ansett os ej böra intaga de insända artiklarne förr än vi erhXlla säkra underrättelser om följderna af komm ssionsmedlemmarnes resa. — Svenska Tidningen meddelade i går efter Dansk Foölkkalender för 1853 en liten himoristisk afhandling af E. Bögh om de fyra temperamenternas, Den är ganska rolig, men det röligåete är, att allt det skärt den innehåller fusnita godt nog att meddela, utova följand lila strof, som blifvit utstruoken af Svenska Tidningens censorspenna: med ett ord, stånden sammanföllo öfverallt, undåntagandes hos våra goda vänner och grannar Svenskarne, som tillika med Hinduerna påtogo sig att upprätthålla de fyra kasterna till varning och skräck för andra nationer. — Författaren till romanen Far och Son hr C. F. Ridderstad, har i anledning af en i Aftonbladet för i lördags intörd recension öfver detta arbete i tidningen Östgöiha Correspondenten. aflåtit en högst patetisk adress till allmänheten hvarutihan bland annat yttrar, att det torde ej vara obekant för någon att han alltid varit et föremål för den inom Sverige mest spridda och af allmänheten företrädesvis gynnade och gillade tidningens nemligen Aftonbladets -fientliga anfall, anfall af sö mycket mera betydenhet och vigt, som de icke aftagit, utan tilltagit till dess de slutligen nu (se A. B. N:o 185) öfvergåt till ett bemödande att fullkomligen nedergöra. Vi måste härvid för det första erinra hr Ridderstad att viunder långliga tider kovappåst nämnt hans namn, undantagande ett par gänger då vi i förbigående omtalat något nyss. utkommet häfte af hans romaner; vi påminna 083 dervid specielt att vi en gäng tillagt vid ett sådant omförmälande, att det arbetet hvarom fråga var (om vi ej missmicna oss Drabanten) hade samma förtjenster och fel som föregående verk af samma författare, nemligen stilens och uppfinningsförmågans utomordentliga yppighet, men också vissa öfverdrifter i karaktersteckniog o. 8. v. som vi ansågo erinra om Eugåne Sueg romaner. Vi erinra oss vidare att vi i slutet af förra äret anmälde hörjan af det arbete gom vi nu i dess helhet hafva sökt att bedöma. Vi önskade honom då lycka tili den vackra tanke han fattat; vi önskade att hr Ridderstad ej skulle genom begäret att åstadkomma starka effekter öfverljuda sig sjelf. Vi kallade hans författareskap spanska snillrikt och fosterländskto, men vi boppades att han skulle använda en sträng och sund sjöelfkritik.a Sedan dess kunna vi ej erinra oss att ens br Ridderstads namn förekommit i vårt blad, ätroinstone är det säkert att icke det ringaste omdöme om hans skrifter efter denna tid förekommit. Detta heter nu ständiga fientliga anfall och ett slutligt bemödande att fullkomligen nedöra. Att kalla en författare snillrik och utmärkt, men medgifva att han kunnat vara än snillrikare och utmärktare, antyda att hängs författareskap har fel som kunna genom sjelfkritik undvikas, förklara att just denne författares större utmärkthbet gör det till en pligt för kritiken att vara sträng: detta är ihr Ridderstads ögon ständiga fientliga anfall och ett slutligt bemödande att failkomligen nedergöra. Hr Ridderstad förklarar slutligen att han efter ett möngårigt, icke så litet mångsidigt och produktift författareskap, ännu aldrig erhållit annat än antingen puffar eller ovett, aldrig någon 2 ihop sina händer och ofrivilligt kastade sina blickar på min onkels korkben. Armeen!s upprepade min far knarrigt. Gud bevarg, Roland, du tycks tro att menniskan icke är skapad för något annat än att skjuta