EBV ruiner blifvit på flera punkter bättre kändax. Vi få härefter se, då mr Layard återvänder till sitt arbete vid Nimrud, huru mycket han hör fann hvarmed han kunde fullkomna det hela af sina upptäckter. Ifrån Nimrud begaf mr Layard sig till Kalah Sherghat, en by vid Tigris, några milnedanföre Nimrud, och af flera resande förmodad att vara Chaldeernas Ur. Här aftäckter en sittande figur i svart basalt; figuren var i kroppsstorlek, men mycket stympad; på tre sidor af det block hvarpå bilden satt, voro kilformiga inskrifter. Skriften ver delvis utplånad, men tillräckligt återstod att sätta mr Layard i stånd att bestämma ruinernas korparativa ålder. Samma skäl som förmådde mr Layard att uppskjuta hans åtgöranden vid Nimrud, synas ha inverkat på honom vid Kalah Sherghat, och han återvände följaktligen till Mosul, efter att endast ha dröjt tvenne dagar på stället. Vid sin framkorast till staden afsände han till: England under mera uppmuntrande omständigheter de största och vigtigaste monumenter han hittills uppgräft. Sådana skulpturer som han icke kunde afsända återförde han till deras fordna grafvar, tills gynnsammare förhållanden skulle sätta honom ( tillfälle a!t småningom öka den intressanta samlingen. Men som mr Layard ännu hade en mindre summa penningar i sina händer, beslöt han, innan ban återvände hem, att företaga några genomskärningar af kullen vid Koujundshik, i hvilken mr Botta ursprungligen hade gräft, utan att vänta så länge att han kunnat skörda frukten af sin möda. Enligt mr Layards teori hade Nimrud, Koujundshik och Khorsabad samtidigt utgjort delar af samma stora stad, ehurä hvart och ett af palatstemplen sannolikt var medelpunkten för ett särskildt qvarter. I sitt första arbete säger han bestämdt att ataden var ursprungligen grundlagd på det ställe som nu intages af Nimruds ruiner — att det nordvestra palatset var det först byggda, och stt sednare monarker låtit uppföra de andra palatsen och de byggnader som uppstodo kring dem. I den män folkmängden växte och besegrade nationer tvungo att nedsätta sig kring Assyriens hufvudstad, tillväxte också stadens dimensioner. En konung som grundlade en ny dynasti valde en ny plats för upprättandet af ett palats. Siaden omfattade slutligen, i det den småningom utvidgade sig, alla dessa konungapalatser. Sålunda repregenterar Nimrud Ninivehs urspruvgliga läge. Vid en mycket sednare period uppförde efterföljande konungar sina palatser vid Koujundshik och Khorsabad. Derag afkomlingar återvände till Nimrud. Staden hade nu uppnått de dimensioner som de grekiska geograferna och de heliga skrifterna uppgifva för den. De talrika konungaboningarne, omgifna af trädgårdar och parker och inneslutna af befästade vallar, hvar och en utgörande ett särskildt qvarter, nämnd med ett särskildt namn, bildade tillsammans den stora staden Niniveh. En månads arbete vid Koujundshik var icke förspilld möda. Vid slutet af denna tid voro nio rum uppdagade (alla inrättade efter samma plan som rummen i Khorsabad och Nimrud), af hvilka det största var 130 fot långt och 30 fot bredt; många basreliefer påtröffades äfven. ,Dessa ruiners, skrifver upptäckaren, voro synbarligen lemningarne efter ett ytterst praktfullt palats. Skulpturerna föreställde den Assyriska konungens slagtningar, eröfringar och segrar, och en af dem framställde honora som son till uppbyggaren af Khorsabad. I Juni Mnånad var den summa som brittiska styrelsens frikostighet skänkt nttömd, och mr Layard måste tills vidare upphöra med sit: förtjenstfulla arbete. Han öfvertäckte ruinerne, och de assyriska palatsen voro ännu en gång dolda för menniskors ögon. Det var tid pö att återvända till England för ait söka öfvertyga auktoriteterna om nödvändigheten af vidare undersökniovgar. De skulpturer som intygade värdet af hvad som redan var upp: äckt voro på väg till Englands kuster. Dein skriptioner som lofvade att afslöja en af joriens äldsta och namnkunnigaste folkslags historia och civilisation hade blifvit omsorgsfullt aftecknade. Ett år förut bade icke et nda assyriskt monument varit köndt, utom dem som mr Botta lyckats upptäcka vid Khorsabad. Tiden för uppgräfningen var särdeles gynnsam. Hade palatsen blifvit: uppdagade några år tidigare, påstår mr Layard att inger europg kunde ha bevarat dem från fullkomiig förstörelse. Hade de blifvit upptäckta lite sednare, tilägger han, så bade oöfvervinne iga svårigheter mött deras öfversändnming til England. Huru kunna vi tillröckligt glödj o88 öfver att ega inom Londons område d mest öfvertygande och varaktiga bevisen på den prakt och glans som gjorde Niniveh til ett den gamla verldens under! Den 24 Juni 1847 lemnade mr Layard Mosu för att företaga hemresan. Hemkommen för deredde han, men offentliggjorde icke ännu det minnesvärda arbete, hvarur vi ihast sam lat de upplysningar vi meddelat... Sedan ha! aögra månader qvardröjt i England under å 1848, för atts, som ban sjelf säger, åter ställa en helsa som var bårdt angripen af yt serligheterna uti i ett östligt klimats, emotto ban order att begifva sig till engelska ambas aden i Konstantinopel. Det var först efte hans afresa till östern som hans beundrans värda bok utkom. Den blef välkomnad säsor den förtjente, Ibland desverkninger som de istadkom, ver också en anhållan från Britis museum till mr Layard att företaga ledninge af en andra expedition till Assyrien. Ha mottog kalle:sen med glädje. Den 28 Au usti 1849 lemnade han Bosphoren på en en selsk ångbåt, befraktad förr Prapezunt. De 28 April 1851 bjöd han ånyo farväl öt Ni niveh. Hvad han under tiden utförde är re Tdogjordt för i det hänförande och höget upply lsande arbefe han pu gednast offentliggjort Vi skola sysselsätta ocs med mera omätönd iighet vid deas inreböll än vi ansågo nödig egna åt de företa delarne af detta berörlig verk. Under den första expeditionen arbe