Aftonbladet – 18 augusti 1853, sida 2

vunna burskap ä bokbindareyrget ull minutnandel. : å NE (D.B.) ——— — — Från en af-Aftonbladets -prenumeranteri i Amerika, hr C. J. A., bosatt i Louisville Kentucky, har redaktionen mottagit en vexell såsom prenumerationsafgift å tidningen fördel sista 3 månaderna af året, med anmodan att! öfversända öfverskottet till den gamla veteranen af Savolax regemente n:o 636 Abraham Lack, om hvars nödställda belägenhet hr löjtnant Björkman låtit införa en anmälan i Aftonbladet för den 9 sistl. Juni. I följe häraf har redaktionen till pastorsembetet i Spånga, der den gamle krigaren är boende, i dag haft nöjet öfversända 33 rdr 16 sk. bko, och får på detta sätt till den ädle gifvaren för hans vackra bidrag framföra den upprigtigaste tacksägelse. . — Från Norrköping har på enskild väg den smärtsamma underrättelse ingått, att fabrikören John Swartz sistlidne måndag derstädes hastigt aflidit af blodslag, i en ålder af 63 är. Icke blott det samhälle hr Swartz i lifstiden tillhörde och som eger så många och vackra minnen af den gagnande verksamhet han med betydliga enskilda uppoffringar til: dess bästa under en lång följd af år utvecklade, utan hela landet, som i hr Swartz förlorat en af sina ädlaste män, skall känna en djup saknad vid underrättelsen ora hans alltför tidiga bortgång. Det är i vår tid icze en aflidens mera eller mindre höga samhällsställning och yttre utmärkelser som göra saknaden vid hans bort: gång allmän. Hr Swartz egde hvarken det ena eller andra, icke derföre att han med sit jusa hufvud och sina stora ingsigter icke hade förtjenat begge delarne, utan emedan han oaktadt många anbud ihärdigt vägrat att emottaga alla yttre utmärkelser. Enkel och flärdfri sökte han sin tillfredsställelse endast i medvetandet af väl uppfyllda pligter, och han uppfyllde dem såsom det egnar en man med bjerta och tänkesätt sådane sor hans. Vi behöfva icke erinra om hvilka stora förtjenster hr Swartz egde om det allmänna. Myc ket af hvad han gjort för allmänt nyttiga föremål har kommit till allmänhetens kännedom, men lika mycket har han i tysthet uträttat, och mången som dragit fördel af hans frikostighet, hvilken aldrig förnekade sig, har icke vetat från hvem den kommit. Till sina tänkesätt ansågs hr Swartz vara konservativ. Han hade dock kanske mer än mången annan uppfattat vår tids behofi många riktningar. Så arbetade han med en sällsynt ihärdighet för jernvägars anläggande, förändrad bränvinslagstiftning, hvitbetsodling med flere vigtiga frågor, i hvilka han hyllade liberala åsigter. Och han arbetade aldrig förgäfves. ty ban egde i sin ort det anseende att hans blotta ord ofta bestämde utgången af de vigtigaste frågor, hvartill icke litet bidrog att han både i tal och skrift uttryckte sig med lätthet och behag. Också kunde raan i de flesta fall vara öfvertygad att hans praktiska blick träffade det rätta. Den mångsidiga bildning hr Swartz egde, har han, så att säga, sjelf förskaffat sig, och ända till slutet af sin lefnad egnade han mycken tid åt studier. På sednaste tiden sysselsatte han sig företrädesvis med undersökningar rörande möjligheten att hos oss i stort införa hvitbetsodling till zockerfabrikation, och han var fullt öfvertygad att man endast derigenom kunde komma ifrån gen olycksbringande bränvins-tillverkningen, — I maneögen på Djurgården hade M:me Ducrow i går sin recett, dervid programmet, atom andra lockelser, äfven bjöd på tvenne debutanter, af hvilka. den ena var en Svenska, Madame Hanemann, född Håkansson, från Stockholm, som rycket applåderades af de talrika åskådarne. — Herrarne Hinne och Ducrow utförde tillsammans på tvenne hästar ett särdeles vackert konststycke, kalladtLeo och Nuima, eller de tvenne romerska gladiatorernan, innefattande en serie af de mest djerfva och behagfulla ställningar och grupperingar. oo Svenska Tidningen skan icke begripar att det finnes ringaste stridighet mellan henaes beröm öfver den stora sakkunskap, grundtehet och mångsidighet som skola utmärka fksdagsförhandlingarne på riddarhuset, samt hery presidenten von Hartmansdorfts af oss häronadagen omnämnde särdeles skarpa anar emot det försumliga sätt hvarpå adeln uvpfyller representantkallet. Samma tidning synes icke beller kunna begripa, at! mellan henn e8 egen uppgift, att smedlemmarnes antal på viddarhuset är flera gånger större än hvarje af de andra ståndens, ja någon gäng ända till tio gånger 2törre än vå af dem, nemligen presteoch borgareståndens hvarigenom adeln följakVigen bör bafva rött att prata tio gånger så mycket som de, sant hr v. Hartmanedorffs upplysning att de viguigaste förhandlingar försiggått på riddarhuset då 24 personer voro tilistädes, ja att til och med blott 13 varit närvarande, finnes ringaste skymt till stridighet. Man måste verkligen beundra en så oakuldsfullt framhållen brist i begreppet. märkni, 18 — I Götheborgs Handelsoch Sjöfartstidning läser man följande tillkännagifvande rörande en tillämnad regulier ångbåtskommunikation mellan Götheborg och England för utförsel af ladugårdsprodukter, i likhet med hvad nu eger rum mellan vestkusten af Jutland och Lowestoft i England: ,Unader det fredslugn, som Försynen lätit Sverige, de sistförflutne fyratio ären ätnjuta, har jordbruket blifvit märkbart uppdrifvet och förbättradt samt vunnit det afseende denna modernäring förtjenar, mer varit bufvudsakligen beräknadt på sådesproduktion och bränvinsbränning, hvaremot boskapsskötseln, ehuru hägen numera börjat vända sig äfven deråt, befinne; sig på en låg ständpunkt — ett förhållande som här leder sig ifrån brist på lätta kommunikationsmede och på jemn afsättning. Den skada bränvinsbrän niogen tillskyndat fåderneslandet är allmänt: insedf 2 sn fabla bean fäftag