Aftonbladet – 17 augusti 1853, sida 2

tagande en viss sammantryckning af läpparne, hvilken fortfarit hela morgonen, antydde ingenting hans väntan på besöket eller der oro det förorsakade honom. Lady Ellinor förde sig. väl. Hon kunde icke dölja en viss nervös skälfning, då hon först vidrörde min fars framräckta hand; oeh i det hon med en rörande förebråelse mötte kaptenens sirliga bugning, utsträckte hon till honom sin lediga hand med en bliek som med ens bragte Roland på hennes sida. Det var ett öfvergifvande af sin fana hvarmed historien icke kan uppvisa något annat jemförligt än Neys skamliga uppförande vid Napoleons återkomst från Elba. Utanzatt afvakta någon presentation och innan ännu ett ord blifvit yttradt, nalkades lady Ellinor till min mor så hjertligt, så intagande — hon lade i leende, röst, sätt, en så oemotståndlig mildhet, att jag, som kände min stackars mors okonstlade, älskande hjerta, högeligen undrade buru hon kunde afhålla sig ifrön att slå sina armar kring lady Ellinors hals och kyssa henne rätt hjertligt. Hon måtte ha tillkärbpat sig en stor seger öfver sig sjelf för att icke göra så! Derefter kom min tur; och talet till mig och om mig bragte snart alla parterha i en jen stämning — åtminstone till utseendet. Hvad som sades kan jag icke påminna mig; jag tror icke det någon s oss skulle kunna det. Men en timma förflöt, och ingen lucka bade uppstålt i konversationen. (Forts. följer.)