Aftonbladet – 17 augusti 1853, sida 1

gäret efter strid och hoppet om seger ingjuter så mycken värma i lifskandarne som är erforderlig för långt lif, samt håller systemet uppe.x Fyl!, sade Trevanion. Men mina berrar, i er belägenhet måste ni taga er tillflykt till konstgjorda medel. Salpeter i buljong, t. ex. — omkrirg tre gran på tio — (boskap född med salpeter blir mycket fet); eller jordångor — sådana som finnas i gurkor eller kål. En viss stor herre lät hvarje morgon sedan han vaknat lägga en klimp frisk jord i en servet under näsan på sig. Lätt insmörjaing af hufvudet med olja, blandad med rose och salt är icke illa; men på det hela taget föreskrifver jag saffranspågen i —x Sisty, min vän, se efter min ssx! sade min mor. Hvad är det för nonsens ni pratar! Till saken, till saken! utropade mr Trevanion. Nonsens!, utbrast min fer, i det han slog upp ögonen; jag meddelar er lord Bacons råd. — Ni behöfver öfvertygelse — öfvertygelse kommer från passion — passion från lifsverksamheten — lifeverksamheten från en saffranspåse. Ni, Beaudesert, behöfver deremot förblifva ung. Den bevarar längst sin ungdom som lefver längst. Ingenting kan bättre befordra långt lif än en saffranspåse, förutsatt alltid att den bäres i —x Sisty, min fingerborgl, sade min mor. Ni drifver med rätta gyckel med oss, sade Beaudesert, leende; och samma läkemedel skulle således kurera oss bådel, ;Jar, gade min far, utom allt tvifvel. I maggropen ligger den stora centralnervväfnad som kallas ganglium, derifrån verkar den på hufvudet och hjertat. Mr Squills bevisade oss det, Sisty. Jas, sade jag; men jag hörde aldrig mr Squills tala om någon saffranspåse.n sÅck, enfaldiga pojke! det äricke saffranspa — det är tron på saffranspåsen. Anringa tro på eentralpunkten för mnervsystemet, och allt skall gå bra, sade min far.