Aftonbladet – 17 augusti 1853, sida 1

den så absvrd till på köpet att jag skulle bringa er a:t rodna om jag förrådde den. O! hören vise Austin! — faste Roland, — Olivares oroades ef ett spöke, och Sedley Beaudesert af fruktan för ålderdomen! Nå välo, sade min mor allvarsart, jag förmodar att det fordras mycken religiös känsla, eller åtminstone egna barn, i bvilka man är ung på nytt, för att föreona sig med tanken på att blifva gammal.s ; Min fru, sade sir Sedley, öfver hvars ansigte en lätt rodnad spridt sig vid Trevanions beskyllning, men som nu återvunnit sin vanliga sjelfbeberrskning, ni har talat så beundransvärdt att ni ger mig mod att bekänna min svaghet. Jag fruktar att blitva gammal. All mitt lifs glädje har varit ungdomsglädjeJag har njutit ett så utsökt nöje i blotta känslan af att lefva, att ålderdomen, då den nalkag, förskräcker mig med sina matta ögon och sitt gråa hår. Jag har fört en fjärils lif. Sommaren är förbi, och jag ser mina blommor förvissna; och mina vingar isas af vintreng första fläktar. Ja, jag afundas Trevanion; ty i det offentliga lifvet är mannen aldrig ung; och så länge han kan arbeta är han aldrig gammal.n ; Min bäste Beaudegerta, sade min far, då S:t Amable, Rioms i Auvergne heliga skyddspatron, begat sig till Rom, så uppvaktade honom solen såsom en tjenare, bar hans mantel och handskar under hettan, och afhöll regnet likt en paraply då väderleken förändrades. Ni önskar begagna solen för samma ändamål; ni har fullkomligt rätt; men ser ni, då måste ni först blifva ett helgon innan ri kan få solen i er tjenst: Sir Sedley log bebagfullt; men leendet förbyttes till en suck då han tillade, jag tror icke jag skulle mycket fråga efter att vara helgon om solen endast ville blifva min förpost i stället för min postiljon. Jag begär ingenting annat af henne än att stå stilla. Ni ser att hon gick äfven för St Amable. Min bästa fru, ni och jag förstå hvarandra; och det är mycket hårdt att blifva gammal, mar