Aftonbladet – 16 augusti 1853, sida 3

uppförande; han kunde smickra i ord — i gerning var ban alltid allvarlig. Sir Sedley Beaudesert hade aldrig varit gift. Hvi!ken hans ålder än var, så var ban dock ull utseendet ung nog för att en flicka skule kunna välja honom af kärlek. Han var af bög börd, han var nik; han var, sågom jag redan nämnt, allmänt omtyckt. Emellertid låg uti hans drag ett uttryck af melankoli, ocir på denna panna — på hvilken hvarken äreiystnad eller studier plöjt några fåror — hvidade dock en skugga af omisskännelig sorg. sJag kan icke inse deto, sade min far; jag bsr ännu aldrig i mitt lif funnit någon man som gjort lyckan till sitt ändamål och syfte. En åstundan att förvörfva förmögenhet, en annan att göra af med den — en att vinna en anställning, en annan att skapa sig ett namn; men de veta alla ganska väl att det icke är lycka de eftersträfva. Aldrig drefs en dyrkare någonsin af egennytta, ej ens den stackars karl, som satte sig ned att hopskrifva sina impopulära betraktelser för att visa det egennytta är allmän i verlden. Och hvad angår den märkliga ätskilnaden mellan vanlig egennytta och upplyst egennytta — så ju mer upplyst egennyttan är, ju mindre ipflytande bar den på oss. Om ni söger till den unge mapnren som nyss skrifvit en god bok eiler hållit ett lyckadt tal, att han icke skall blifva det minsta lyckligare, vunne han än Miltons rykte eller Pitte makt, och att haa, för sin egen lyckas skull, gjorde mycket klokare uti. att odla en gård, bo på landet och så länge som möjligt uppskjuta giktens och den dåliga matsmäliningens tid, om ni till bonom säger allt deita, så skall han rent utsvara er, — jag vet detta lika väl som ni. Men jag änker icke på om jag skall blifva lycklig eljer ej. Jag har föresatt mig att, om jag blifva en stor författare eller en premiermini