Aftonbladet – 16 augusti 1853, sida 2

snabbt att upptäcka bekymmer, och sö angeläget stt lindra dem, hvilken förmådde tre sidenklädda fruntimmer — det ena med plymagerad hatt, de tvenne andra med rika locsar — att lemna den lilla flock af herrar med vilken de samtalade och i stället slå sig ned vid min onkels sida. Jag närmade mig. genom trängseln för att höra hvad som tilldrog sig. : Jag är säker ni söker någon,, anmärkte en förtroligt. Kaptenen spratt till. Min fru, ni misstager er icken, sade han. Kan inte jag göra er samma ijenst? sade en af dessa medlidsamma enplar med him melsk mildhet, Ni är mycket god, jag tackar er: Nej, 2ej,. min fruv, sade kaptenen med sin artigaste bugning. ,Tag ett glas vin och vatten., sade en annan, då hennes vänninna lempade rum för henne. Ni synes vara trött, och jag är så med. Hität, den här vägen; och hon fattade hans arm för att föra honom till bordet. Kaptenen skakade sorgset sitt hufvud; och derpå, liksom hade han plötsligen blifvit varse arten af den uppmärksamhet som slösades på honom, eåg han ned på dessa sköna Armidor med en så mildt förebrående, en så innerligt medlidsarm blick, att — fastän han i sin rid derliga vördnad för könet, hvilken sträckte sig äfven till dess afskum, icke stötte tillbaka handen — hvarje frimodig blick med blygse! sänktes. Handen drogs skyggt och ofriviliigt från armen, och min onkel gick sin väg. Han trängde sig igenom hopen, gick ut genom den andra dörren, och jag, gissande hans afsigt, stod redan väntande lonom på atan. ; Nu, Gud vare lof, bär det väl till gus hemåt !, tänkte jag. Misstag likväl. Mia