Aftonbladet – 16 augusti 1853, sida 2

jetterna såldes för halfva priset. Just nysz, Jef svaret, och kaptenen inträdde. Afven jag tog en biljett och följde honom. Då jag passerade förbi de öppna dörrarne till förfriskningsrummet stärkte jag mig med litet skorpor och sodavatten. Och i nästa ögonblick skådade jag för första gången i mitt lif ett spektakel. Men skådespelet förtjuste mig icke. Man var midt i nögon munter efterpjes, skrattsalfvor Jjödo rundt omkring mig. Jag kunde icke upptäcka någonting att skratta åt, och sedan jag med mina genomträngande blickar genomforskat hvarje vrå, så upptäckte jag slutligen på öfversta raden et ansigte lika svårmodigt gom mitt eget. Eweka! Det var kaptenens! Hvarför skulle bsn gå på spektaklet då han njöt så litet deraf? tänkte jag: hade det icke. då varit bättre att ha gifvit ut en shilling för en vagn, stackars gamle man! Men snart skockades finputsade karlar och änru mer finputssde fruntimmer kring min oukels ensliga vrå. Han började blitva orolig — han steg upp — han försvann. Jag lemnade min plats och ställde mig utanför logen för att vänta på honom. Han linkade uför trepporna — jag vek tillbaka i skuggan; och sedan han stått ett par ögonblick liksom tvekssre, så inträdde hen stöt i förbiskvinge:ummet eiler salongen. Sedan jag förra gången var inne idenna salong hade der blifvit fulltmed folk, såattjag gled in oförmörkt. Det var sällsamt, stundom löjligt, stundom rörande, att se den gamle soldaten midt i denna muntra svärm. Han sköt upp öfver alla lik en homerisk hjeite, hufvudet bögre ön allt folket; och hans utseende var Ieå märkligt, att det ådrog sig bhopens ögonIbiekliga uppmärksamhet. I min oskuld trodde jag att det var naturlig ömhet hos detta vänliga och skarpsynta kön, som ulltid är så