STOCKHOLM, den 16 Augusti. Att riddarhuset inom vår ståndsrepresenation företrädesvis under sina debatter slösar ned ord och frager, kan naturligtvis Svenska Tidningen ej medgifva, ännu mindre att den konservativa sidan i detta fall intager främsta rummet. Väl erkännes att hos adeln talas nera än inorå de andra stånden, men det skall comma sig deraf att medlemmarnes antal är lera gånger större bos rikets första stånd än 08 de andra. Dessutom skall på riddarhuset ifvensom bos spresteståndet finnas mesta ssaksunekapenr, i följd hvaraf salla ämnen med unlantag endast af kyrkans och skolane på ridlarhuset erhålla sen mångsidigare och grundlijare behandling än i något annat stånd.s Att de konservatives hufvudledare hr presidenten von Hartmansdorff talar mycket erkännes, men senom sin sakrika och fullständiga utredning sf ämnena gör han öfverflödigt för andra, som änka lika, att yttra sig.. Om svansarnes alegålva yttrer Svenska Tidningen nu ej ett rd. För att visa haltlösheten i detta beröm för len parlamentsriska diskussionen på riddarhuset behöfver man blott anföra de af presidenten von Jartmansdorffi hans tryckta arbete sngående reormen af vår nationalrepresentation samt grundagarne i allmänhet gjorda allvarsamma anmärkningar emot det sätt hvarpå ridderskapet och adeln uppfyller sina representantåligganlen. Sanningen fordrar att erkännax, yttrar bland annat hr v. Hartmansdorff, det ätskillige af deln, hvilka hafva råd att uppehålla sig vid iksdagarne, icke äro utan förebråelse för det sätt hvarpå de uppfylla sitt riksdagsmannakall. Antingen uteblifva de alldeles eller infinna de sig på riddarhuset endast under den tid då vistandet i hufvudstaden är behagligast. Men vilja de åtnjuta riksdagsmannens rätt när det faller sig beqvämt eller intressant, så böra de äfven underkasta sig fullgörandet af hans pligter när det är besvärligt eller tråkigt. Under Juli och Aug. 1848 voro, enligt de i hr v. Hartmansdorffs arbete meddelade upplysningar, på riddarhuset närvarande: af den rika adeln blott sonen till en stor godsegare; af fideikommissarier 1; af 5 frälse justitie-råd och 1 justitie-kansler, ingen; af 6 presidenter 1; af generaler och amiraler ingen; af 20 landshöfdingar 2 å 3; af regementechefer 2. Den aktiva adeln hade störeta svårighet att hålla utskotten och deras törstärkningar, nämder och elektorer fulltaliga. Det kunde icke heller ske utan att några och deribland nog unga män förenade flera befattningar. Oaktadt ledamöter stundom efterskrefvos från Upland, Södermanland och Östergötland o. s. v. var dock riddarhuset så tomt att det väckte fremmande åhörares förvåning, och de röstandes antal nedsjönk till likhet med utskottsledamöternas och derunder. I ett så vigtigt val som till förstärkta statsutskottet deltogo blott 24 ledamöter på riddarhuset. Den 19 Avg. infunno sig blott 13 adelsmän på riddarhuset och afgjorde förevarande frågor med grundlagsenlig rätt. Till den grad slumpens verk kan den svenska lagstiftningen vara. Om riksdagen hållits annorstädes än i Stockholm, der flera adelsmän äro bosatta, hade riddarhuset varit ännu tomare och adeln ur stånd att med sin fjerdedel bidraga till utskott och nämder. Afven under höstoch vintermånaderna, då väderleken är svår eller nöjena förledande, särdeles på aftnarnex, blir riddarhuset öfvergifvet. Huru et8 sådana förhållanden tillsammans med Svenska Tidningens beröm öfver de sakrika riksdagsförhandlingarne på riddarhuset? I sammanhang härmed bör erinrag, att om riddarbusetde första veckorna af riksdagen, till dess bänkmans-, elektorsoch utskottsvalen försiggått, är någorlunda telrikt besökt samt sedermera vid ett eller annat tillfälle, då någon för vederbörande ömtälig fråga i en bast ditsamlar alla de yngre i hufvudstaden varande adeliga representanterne, så äro dess bänkar venligen, och äfven vid vigtiga frågor, y!terst glest besatta, och frågorna afgöras stundom der af ett så ringa antal närvarande, at