Aftonbladet – 15 augusti 1853, sida 3

huset tillkännagifvit, att visserligen tillfredsställande depescher anländt från Wien, menj att ännu icke tiden vore inne att kunna erhålla något svar på det gemensamma förelag, som från Wien skickades till Petersburg denl 31 Juli. Deremot synes xGlobeso med så mycken bestämdhet gjorda försäkran, ett svaret på stormakternas förslag skulle komma f-ån Petersburg den 10 Augusti, vinna fullkomlig bekräftelse; ty af preussiska blad finrer man att den 9 ankom till Stettin ryska ripostångfartyget Wladimir med en österrikisk, en fransysk och en engelsk kurir, hvilka, kommande med :depescherfrån Petersburg, genast på jernväg fortsatte sin resa till Wien, Paris och London. Under sådana omständigheter måste man antaga att det förslag, hvilket enligt den omnämnda depeschen, som genom optisk telegraf öfver Warschau säges ha kommit till Wien, skulle tillvunnit sig ryska kejsarens bifall, antingen är något föregående at Wienerkabinette t uppgjordt förslag, som saknar de af England och Frankrike såsom nödiga ansedda modifikationerna, eller ock en af Wienerkabinettet till ryska utrikesministern lemnad föregående underrättelse om! de grunder hvarpå man ärnade uppgöra det sista gemensamma bemedlingsförslaget. Det sista alternativet är sannolikast, liksom att man då i Wien betraktat den artighet ochl g välvilja hvarmed ryska kejsaren mottagit ett -Idylikt förtroligt meddelande, såsom ett full-Iständigt och definitivt antagande af det seiIdermera afsända gemensamma förslaget. Härutinnan torde man dock mycket missräkna sig, ty i det förtroliga meddelandet äro utan , Itvifvel endast vidrörda de grunder, hvarpål ,Jman tror sig kunna åstadkomma en bemedling i sjelfva hufvudfrågan, i afseende hvarpå Ryssland -borde ega allt skäl att vara belåtet Imed stormakternas förslag, då det, efter många sammanstämmande underrättelser, medgitver -Iflera andra frågor uppstått, som vid lösningen af förvecklingarne nästan intaga det vigtigaste rummet, såsom utrymmandet af Donaufursten-dömena; och flottornas ankring i Beschikaviken. tlAntingen ha stormakterna i sitt bemedlingsförslag bestämdt fordrat att furstendömena genast, innan de verkliga underhandlingarne begynIna, skola utrymmas, eller ock ärna de derom: lIgemensamt med Turkiet göra en särskild enerIgisk framställning, som måhända gör alla de hittills förda diplomatiska förhandlingarne i Idenna fråga fåfänga. Att engelska regeringen i detta hänseende icke vill och icke kan gifva etter, finner man af lord Clarendons yttlande i öfverhuset den 8 dennes, att underbandlingarne syntes leda till ett tillfredsställlande resultat, men att regeringen icke skall lgifva sitt bifall till något förslag, som icke i sig sluter ett genast skeende och fullständigt lutrymmande af Donaufurstendömena. Att nys Isvårigheter i sista stunden kunna göras från Iden ryska sidan och att Ryssland alltid skall Isöka att under en eller annan förevändning hålla furstendömena fortfarande besatta, inser man lätt. Flera österrikiska tidningar berätta redan, att czaren kommer att af Porten fordra ett skadestånd af 50 millioner piaster. Ryska regeringen torde näppeligen med den stämning som nu råder inom det gammal-: ryska partiet, våga att efter så ofantliga rustningar, så betydelsefulla manifester och proklamationer, helt erikelt uppgifva furstendömena, och skall säkerligen i hvarje händelse med känd skicklighet uppställa svårigheter för utrymmandet. Man finner sålunda i flera franska blad samt i korrespondenser från Konstantinopel antydningar derom att Ryssland i nödfall ärnar uppelda befolkningens nationalkänsla och framkalla en eller annan demonstration, som kan gifva passande förevändning att qvarstanna. För man tro Siecles uppgift, så förekommer verkligen i Wienerförslaget ingenting om furstendömenas utrymmande. Det förstås af sig sjelfo skall Österrike ha svarat, då man till noten önskade bifogad en klausul om ryska armåens ofördröjliga tillbakagång öfver Pruth. Om detta är satnt, så torde ryska kejsaren verkligen uttala sitt bifall till förslaget, som då också Porten, nödgadt af stormakterna, antager, men med upprepande af sin afgifna försäkran, att den icke inlåter sig på några underhandlingar, innan furstendömena blifvit utrymda; denna fordsan-måste då understödjas af England och Frankrike och frågan befioner sig åter på samma punkt som förut; ty hvarken Rysslands värdighet eller dess politik kunna t-Håta det att med ett sådant vilkor inlåta sig: på underhandlingar. Euvligt de underrättelser man eger från Konstantinopel synes också cGivanen föga böjd att gifva efter, äfven i den ursprungliga hufvudfrågan, Den 23 Juli egde en konferens rum mellan stormakternas ambassadörer och utrikesministern. Efter längre debatter förklarade slutligen Reschid Pascha att divanenhvarken kunde medgifva Ryssland något protektorat eller patronat öfver de grekiska kristne i Turkiet, ännu mindre genom någon konvention minska sin suveränitetsrätt öfver sina undersåter; der ville blott afgifva den försäkran att den samvetsgrannt ärnar iakttaga de redan utfärdade firmanerna, men också icke gå ett steg längre. Denna förklaring var undertecknad sf samtliga turkiska ministrarne och hade karakteren af ett ultimatum från Portens sida, Den 28 Juli afgingo med Galacz-ångfertyget order till hospodarerna att ofördröjligen förfoga sig till Konstantinopel. Man talade till och med om att de, i händelse af vägran, skulle bli afsatta, De sednaste underrättelserha från Konstantinopel öfver Triest äro af den 1 dennes; Porten hade utfärdat ett manifest till nationen ogh befann sig i stora financiella bekymmer. Ryska landposten vägrade mottaga bref, Enlbl rysk landpost hade blifvit uppfångad af Turkarne. Från Bukarest skrifves, att franska konsuln! d den 30 Juli meddelat andra dervarande utländska agenter en not, hvarigenom Frankrike rr wAtastorar mat dan frllettfnrama nnkrunatnanan ID TÅ RR AR