— Humlegårdsteaterns onsdagsrepresentation gafs till förmän för m:lle Fehrnström; söm häde att fagra sig ät ett utsåldt hus. Man gaf för första gänger Pariserpöjken, som icke varit häratädes uppförd på mängsrår. Flera af den svenska skädebafans utmärktaste artister ha uppträdt i detta stycke och deri firat tridmäfer. Med den naturliga känsla, den bjertlighet som så fördelaktigt utmärker henne, lyckades emellertid m:lle Fehrnström 2att i titelrollen tillvinna sig ett lifligt bifall, fastän den unga skädespelerskan naturligtvis ännu ej förmär att gifva ett fullkomligt uttryck ät den egendomliga blandning af tjufpojkaktighet . och ridderlighet som. ligger i denna karakter, och de blixtsnabba öfvergångarne från den ena känslang öfvervigt till den snåra. M:lile Fehraström visade sig emellertid i allmänklet våra på rätta spöret till en sann uppfattning, ehuru hennes uppmärksamhet torde böra fästas vid någon för mycken jutning ät det högtidliga. Det ridderliga som ligger på bottnen i gaminens ord och handling bör vara mindre medvetet, icke framträda med den patos som så lätt vill blanda sig uti allting vid den scen der m:lle Fehrnström för närvarande a-betar. Intrycket msttades äfven betydligt genom ett mindre godt samspel och ätskilliga minnessynder hos flera af de spelande. Det vill icke gä rätt väl på Humlegärdsteatern, då scenen flyttas upp i salongerna, säsom bör är händelsen i sista akten.