Aftonbladet – 13 augusti 1853, sida 3

med 037, och det var stundom sent innan han iterkom. Han hade nyckel till portklinkan sch öppnade åt sig sjelf när han behagade. stundom väckte mig hans steg i trappan, (ty hans rum var näst intill mitt); och stundom vandrade han fram och åter i sitt rum, eller inbillade jag mig höra en szkta jämmer. För hvarje dag syntes han mer och: mer nedtryckt af bekymmer, och med hvarje dag syntes hans hår gråna allt mer. Emellertid talade han med oss lika lätt och glädtigt, och jag trodde det jag var den ende i hela huset som märkte de gosgande qval öfver hvilka den stolte gåmle Spartanen svepte den prydliga manteln. Medlidande, blandadt med beundran, gjorde mig nyfiken att lära känna huru han tillbragte dessa frånvarande dagar, som alstrade så oroliga nätter. Det syntes mig att i händelse jag kunde genomtränga denoa hemlighet, så skulle jag få rätt både att trösta och hjelpa. . Efter många samvetsskrupler beslöt jag slutligen att försöka tillfredsställa en nyfikenhet, som ursäktades genom. sina motiver. öljsktligen passade jag en morgon på då ban lemnade huset och smög mig i hans spår samt följde honom på något afstånd. (Forts. följer.) , M—LLLL AV 4