PR RNE SNES AA ov ven, och en verld på andra sidan grafven mål man väl kalla detta gengångarnes land, en boksamling. Pisistratua, sade min far en afton då han var sysselsatt att ordna de framför honom liggande anteckningarne och just höll på att torka sina glasögon, Pisistratus , ett stort bibliotek är ett hemskt ställe! Der ligga jordade alla qvarlefvor af menniskorna allt sedan syndafloden.s Det är en begrafningsplats!s anmärkte min onkel Roland, som denna dag hade letat rätt på 088. 3 Dt är en Heracleals sade min far. Var god och begagna icke sådana obegripliga ords, sade kaptenen och skakade på hufvudet. ;Heraclea var andebesvärjarnes stad, ihvilken de uppkallade de döda. Behöfver jag tala med Cicero? Jag kallar honom, : Vill jag gå ned och prata på torget i Athen, och höra nyheter två tusen år gamla? Jag nedekrifver min besvärjelse på en papperslapp, och en dyster magiker uppkallar åt mig Aristophanes. Och förallt detta ha vi att tacka vär stamf— jen xBroder I Våra stamfäder, som skrefvo böcker — tack skall du bax . Här framräckte onkel Roland sin snusdosa åt min far, som, ehuru han afskydde snus, vänligt drog upp en pris, ochi fötjd deraf nös fem gånger: en ursäkt för onkel Roland att, hvilket han också mycket högtidligt gjorde, fem gånger säga, Gid välsigne dig; broder Austin!e r Så snart min far återhemtat sig, fullföljde han med tårar i ögonen, men lugn liksom före afbrottet — ty han var en filosof af Stoikernas skola: Men det är icke det som är hemekt. Det