Aftonbladet – 13 augusti 1853, sida 2

hända för den lager som möjligen i annat fall hade kommit att bekransa Pisistratus af Englands: panna, afbröts den enskilda konversationen genom onkel Jacks plötsliga och bullrande inträde. Ingen uppetibarelse kunde ha varit mer oväntad. Här är jag, mina kära vänner. Hur mår ni — hur stär det till med er allesammans, Kapten de Caxton, ödmjuka tjenare. Ja, jag är förlossad, Gud vare lofvad!Jag har öfvergifvit trälandet med detta ömkliga landsortsblad. Jag var icke skapad för det. En ocean i en tekoppl! Ol i sanning — småaktiga, låga, inskränktaintressen — ochjag, hvars hjerta omfattar hela menskligheten. Ni kan icke gera göra en cirkel till en likartad triangel. Liksidig! sade min far suckande i dethin sköt å sido sina annotationer och långsamt gjorde sig reda för hvarifrån härledde sig den vältalighet som omintetgjorde all utsigt till vidare fullföljande af arbetet på den störa boken under den natten. Liksidig triangel, Jack Tibbets — icke likartad. Liksidig eller likartad, det kommer på ett uts, sade onkel Jack i det han utförde trenne rörelser, för ingen del öfverensstämmande med hang favoritteori om beredandet af mstörsta möjliga fördel åt största möjliga antaieto: — för det första så tömde han i den t6kopp han mottog af min mors hand halfva det magra innehållet af en Londonergräddkanna; för det andra förvandlade han cirkeln af en sockerbrödskrans, genom afsöndrandet af trenne trianglar, så nära till en likgidig som möjligt; och för det tredje så klef han fram till den för kapten de Caxtons skull upptända elden, och i det han upplade rockskörten på armarna medan han smultade sitt t6, lät han en annan för menskligteten egendomlig cirkel fullkomligt förmörka den Jjuskropp den nalkades.