Aftonbladet – 13 augusti 1853, sida 2

i medförde ett sådant, hade ännu icke blifvit ippackadt) och sedan han på goldatmanår utfört den ridderliga tjenst han sålunda åtagit sig, kom han fram till mig, betraktade hvad jag gjorde och sade: Det fins ett bättre stål för en välboren hand. än snickarehyfveln.s Åbå! onkel — det beror — sBeror! hvarpå? På det bruk man gör deraf, — Peter den store uträttade mer genom att bygga skepp än Carl XII genom att afskära strupar.s ,Stackars Carl XII! sade min onkel och suckade djupt — det var eh bra tapper karlls Skada att han icke hyste litet rer tillgifvenhet för fruntimmerna l logen menniska ir fullkomlig ! yitrade min onkel i form af tänkespråk. vMen allvarsamt taladt, ni är nu familjess manliga hopp — ni är nu — min onkel tystnade och hans ansigte mörknade. Jag såg att han tänkte på sid son, denna hemlighetsfulla son! Och vid det jag ömt betraktade honowva, märkte jag att de djupa fårorna, på hans panna blifvit ännu djupare, bans jerngrå hår ännu gräare. Man sög spår af nyligen utsiändna lidanden på hans anbigte; och fastän han icke talat ett ord med ost om de angelägenheter för hvilka han lemnat oss, så behöfdes ingen skarpsinnighet för att upptäcka det han icke vunnit något önskadt resultat, ; : Min onkel återtog — Från urminnes tider har hvarje generation af vårt hus skänkt landet en soldat. Jag ser mig ikring för närvarande: endast en gren på det gamla trädet skjuter ännu skott; och — sAck, onkel! Men hvad ämnade ni säga? Tror ni att jag icke skulle tycka om att bli soldat? Fresta mig ickel, Min onkel tog sin tilldykttillsn snusdosa; och i detta ögonblick, och olyckligtvis må