Aftonbladet – 12 augusti 1853, sida 3

tade att det var at kolera, lät man honor ligga i ett dike utan värd och hjelp och anmälte saken hos presten. I stället för att besöka den sjuke eller foga. anstalt om hans värd reste denne in till staden för att anmäla saken för häradsfogden, som begaf sig ut till stället och lät föra den sjuke och försmäktande icke in i ett hus, der han kunde erhälla någon skötse!, utan till kyrkans vaperhus, der han lades på en tikbär och efter ett par timmar afled. I stället för at: egna någon omsorg ät den o!ycklige, rädplägade och tvistade man under hans sista lefnadsögonblick om sättet för hans begrafning. Åtal lärer med anledning af detta atskyvärfa beteende vara anstäldt mot vederbörande. 2:0 Det är förfärligt, ljöd det från en mängd munnar utanför ett hus vid Vestervold i Köpenhamn, i mändags begrofs modren raed ett af barnen, i dag lade de fadren med två barn i kistan och nu äro de tvä små stackarne ensanv ma qvar., Ha de då alls ingen slägt?, frågade en bonde, som höll med sin vagn för att höra hvad som var å färde. Nej alls ihgen, var svaret, de mäste till fattigväsendet., Med ett språng var bonden ped af vagnen och efter ett ögonblicks dröjsmäl inuti huset kom han ut med två små gossar, den ena 3, den andra 5 är gammal, lyfte dem upp i vagnen och i det han körde bort med dem, sade ban: vill mor inte behälla dem bäda, så tar sväger nog den ena; han har inte heller trä under tröjan.s — Om svorpomwar. I Nya Wexiöbladet, för den 22 dennes låses följande sanningar, hvilka af en hvar borde uppmärksammas : Hvad man än må säga om svenska nationen i närvarande tidpunkt, och huru mycket vi än i ett eller angat eller till och med de fleste hänseenden stå efter det öfriga bildade Europa, i ett stå vi dock före nästen alla nationer neml. i vanan att svärja — denna fula, om råbet vittnande ovana. Vi kunana ej begripa, hvarföre man hos oss skall bruka denna osed mera än i andra länder, men att så år förhöllandet, är obestridligt och erkännes af en hvar, som varit bland fremmande nationer, der afolkets svär längt mindre än vära så kallade bildade. Menar man ingeating med en sådan bekräftelse, som innetittas i en ed, så kan man ej pretendera att bli mera trodd, in om man ej begagnade den, och hvarför gör man iet då, helst som en ed, använd i dagligt tal, aldrig san innefatta hvarken vägot qvickt eller estetiskt skönt, utan tvärtom vittnar om en rähet, som man borde bemöda sig att så mycket som möjligt dölja? — Mener man äter något med eden och använder man den för att dermed gi.va trovärdighet åt sina ord, så antyder man dermed, att dessa i sig sjelfva utan en sädana bekräftelse ej ega tiliräcklig trovärdighet, och nån vill dermed likasom säga: gifven akt mina herrar, eljest brukar jag visserligen att ljuga litet, men au svärjer jag på det och derföre kunnen j sätta tro sill bysd jag säiger., Rättelse. I slutet af gärdagens artikel om författningen rörande försvarsiöse står: underhållas af oe -. m8m