Aftonbladet – 12 augusti 1853, sida 2

korsets böjning, likt en kork i en patent-! korkskruf. Tre pence för min systerson Bob ocksåp, sade den gamla gumman, Tre pence åt Bob, och hvarföre det?n Det är hang andel då han visar någon gentleman till mig. Ni vill väl icke att jag skall betala den af min egen lilla förtjenst; för jag är tvungen att ge honom den, eller ockaå gör han slut på hela förtjensten. Man får lof att betala fattigt folk för deras ströfvan. Känslo!lös för denna uppmaning, och i mitt sinne förpassande Bob till en husbonde hvara fötter äro alli för vackra föratt behöfva stöflar, slingrade jag mig igenom korset och undkom, Mot aftonen uppnådde jag London. Hvem har väl sett London för första gången och icke blifvit besviken i sin väntan? Dessa vidsträckta förstäder, som omärkligt sammansmälta med hufvudstaden, omintetgöra all öfverraskning. Det gredvisa är en stor förtjusningsafkylare. Jag ansåg det försigtigt att taga en hyrvegn. Jag ekakade i vög till — hotel, hvars port var beligen id en at Strauds smögator, ehuru större delen af byggnaden vette åt denna bullersamma passage. Jag fann min far mycket ilia till mods i ett litet rum, i hvilket han vandrade upp och ned likt ett lejon som nyss bbfvit satt i bur. Min mor var full af jemmer — för första gåvgen i mitt lif fann jag benne obestridligen bedröfvad, Det var ingen lämplig tid att berätta mina äfventyr. Jag hade sysselsättning nog med stt lyssna. De hade hela dagen förgäfves sprungit efter rum. Man hade stulit en ny, ostindisk silkegnäsduk ur min fars ficka, Primmins, som hettes känna till London så väl, kände idgenting alls, och förklarade att det blifvit .npp och nedvändt, och alla gator hade byt: om namn. Den nyåsiderparaplyen, sov blif: lvit lemnad oefrersedd i salen i fem minuter, hade bhfvit bortbytt mot en gammal bomullsparaply med tre hål på. ! Det var således först när min mor erinrade