Hennes ansigte mildrades då hon såg tårari i Fannys klara bruna ögon: hon räckte fram sin hand, gom:hennes je ömt kysste, och i det hon hviskade: mamma får icke föstd sig vid de tanklösa orden, ty då blir det hvarje minut något att förlåtas, smög sig miss Trevanion ut ur rummet. Har ni någon syster? frågade lady Ellinor. aNej.n sOch Trevanion har icke någon son, sade hon sorgset. Blodet strömmade till mina kinder. Ack, sådan ung tok jag var nu igen! Vi sutto båda tysta då dörren öppnades och mr Trevanion inträdde. N Hör på, sade han leende då han såg migs och hans leende var behagfullt, ehuru sällsynt. Hör på, min unga herre, jag kommer för att söka er — jag har varit ohöflig, fruktar jag; förlåt mig; denna tanke rann mig just nu i sinnet, så att jag lemnade mina parlamentsakter och mina vid dem sysselsatte handsekreterare, för att fråga er om ni vill gå ut på en halftimma — jemnt en halftimma, det är allt som jag kan egna er. Det kommer en deputation klockan ett. Ni spisar middag och tillbringar natten här utan tvifvel?s Ack, sir! min mor skulle bli så orolig om jag icke kommer till staden i afton. Åh nej, sade parlamentsledamoten, jag skall skicka ett bud Nej, för ingen del; jag tackar er. Hvarför icke?s Jag tvekade, Ni vet, sir, att både rain fer och min mor äro nykomlingar i London, och fastän jag också är nykomling, så kunna do kanske behöfva mig — jag kan måhända göra någon nytta., Lady Ellinor lade sin hand på miit hufvud och strök mitt hår då jg talade. Rätt, unge man, rätt; det skall gå er väl i verlden, gå ond den än är. Jag merar icke att ni skall göra lycka, som de ekurkarne kalla det —det.är en annan fråga det; men om ni icke; komtaengatt stiga, så skall ni heller icke sälld, Tag Je hatt och följ mig. Vi skola