kado sitt vackra hufvud. Min far påstås vara en utmärkt kännare; men han köper taflor endast derföre att han anser det vara sin pligt — för att uppmuntra våra inhemska måiare — sedan en tafia en gång blifvit köpt, så är jag viss på ett han aldrig mer ser på den I ;Hvad ör det dås — jag tystnade tvärt, tv jag inråg att den fråga jag ämnade göra var mindre passande. ,Hvad är det då han intresserar sig för? ville ni säga. Na väl, jag har i sjelfva verket känt honom lika länge som jag kunnat känna någonting här i verlden; men jag har ännu aldrig kunnat upptäcka bkvad det är han intresserar sig för. Nej —icke ens politiken, fastän han lefver uteslutande för politik, Ni ser förvånad ut, ni skall framdeles lära känna honom bättre hoppas jag; men aldiig kommer ni ait utreda denna gåta — hvad mr Trevanion intresserar sig för. ;Du har orättb, sade Lady Ellinor, sor hade kommit efter in i rummet utan att vi märkt det, Jag kan säga dig hvad din far långt mer intresserar sg för — hvad han älsker och hvad hen sträfvar för hvarje timma af sitt ädla Hf — rättvisa, välgörenhet, heder och fädernesland. En man som älgkar dessa sakor är ursäktad om han skulle vara likgiltig för den nyaste geranievaricteten eller den nyaste plogen, celler till och med (fastän du Fanny tycker stt det är värre än allt annat) för Landseers sist fullbordade mösterstycke, eller det sednaste mode som vunnit miss Trevanions tycken. Mamma! sade Fanny, och tårarne gtodo henne i ögonen. Men Lady Eliinor syntes mig sublim då hon talade, hennes öga gnistrade, hennes bröst häfde sig. Hustrun tagande mannens parti emot barnet, och så väl uppfattande hvad barnet icke förstod, oaktadt gin dagliga erfarenhet, och hvad verlden aldrig skulle inge trots all sin raskhet att berömma eller klandra, det var en tafla i mitt tycke skönare än någon i hela samlingen.