Aftonbladet – 12 augusti 1853, sida 1

otvifvelaktigt anses såsom en roan med flöckfri karakter och de renaste afsigter; och hvarje kabinett skulle i honom vinna en redbar och nyttig medlem. Dervid stadnar allt hvad vi kunna söga till hans beröm. Såsom talare saknar bau den eld och entusiasm som vinner folket: sympatier. Han har lyckats förvärfva angelägenheter kan han anseg såsom ett orakel, i de stora politiska frågorna är han jemförelsevis misslyckad. Han omfattar aldrig alvarligen något parti; han synes alldrig rätt inperligen omfatta en ågigt, Dea moderation byaröfver mean säger att han yfvez, uppenbarar sig ofta i föraktfulla infall, och ett försök till filosofisk redlighets-originalitet, som gjort att han ibland sina ficnder gått och gällt såsom en väderhane. En gådan mean kan af omständigheterna erhålla en tillfällig makt; men an han göra anspråk på ett varaktigt inflytande? Nej! låt mr Trevanion qvarblifva på den post vm naturen och hans ställning synes ha anvisat sårom den för honom lämpI:gesie, — en fri, oberoende, skicklig parlamentsledamots; förzonande känsliga män från båda sidorna då partierna gå till ytterligheter, Han är odugiig till kzbinettsminister. Hans skrupler skulle spränga hvilken regering som helst; och hanz3 brist på beslutsamhet — då man, likgom i a a angelägenheter, måste öfverse m och annat fel för att uträtta något ve.xJigt godt — skulle bringa hans eget rykte på fall., . Jag hade ju:t kommit till slutet på detta stycke då dameina återvände. Min värdinna observerade tidningen som jag höll i handen och sade med ett tvunget leende. Något anfall på mr Trevanion, förmodar jag ?, Nejn, sade jag oskickligt; ty måhända var den artikel som syntes mig så opartisk, det giftigaste anfallet bland alla. Nej, icke alldeles.n Jag läser numera aldrig tidningarna — åtminstone de så kallade ledande artiklarna — det är alltför plågsamt; och det gafs en tid