Aftonbladet – 12 augusti 1853, sida 1

Jå kunde npptäcka, var en otillfredsställd melankoli, som gjorde mig nedstämd, jag vet icke sätt hvarföre. Trevanion återvände nu till bordet, hopsamlade sina bref, gick långsamt mot dörren och försvann. j Hans makas ögon följde honom ömt. Dessa An rt åmirda sir oe z Nog ef m min mare. hv ter hvad jag tror, var förhållandet med alla ögon som uttryckt tllgifvenhet. Jeg drog mig närmare intill hes och längtade att trycka den hvita hand s80m låg så sorglöst fraroför ruig. Vill ni gå reed or3 ut?s sade miss Trevanion i det hon vände sig till mig. Jag buvade mig, och om några ögonblick befann jag mig allena. För sti ha något att göra medan damerna voro borta för att bemta sina shawlar och hattar, tog jag upp tidningarna, hvilka mr Trevanion hade kastat på bordet. Mitt öga föngslades af hans eget namn; det förekom ofta och i alla tidningarna. Der stodo föraktliga smädelser i den ena, högt beröm i en annan; men ett stycke, uti en tidning som syntes mig sträfva att vara opartisk, förvånade mig så mycket att jag behållit det i minnet och jag är viss på att jag ännu kan anföra innehållet ehuru ej alldeles samma ord. Stycket hade ungefär denna lydelse: sUnder partiernas närvarande ställning hafva våra kolleger naturligt nog egnat mycket utrymme åt betraktelser öfver mr Trevanions anspråk eller de anledningar till klander gom kunva förefinnas mot honom. Trevanion är ett namn som obesiridliger. står högt i underhuset; men det är lika obestridligt att det eger föga sympati i lundet. Mr Trevanion är helt och hållet och uteslutande en parlamentsledamot. Han är fåordig och skarpsinnig i debatten, han är en beundransvärd ordförande i kommitider, Ehuru han aldrig innehaft något embete, så har hans långvariga erfarenhet i det offentliga lifvet, den frivilliga uppmärksamhet han egnat åt allmänna värf, gifvit honom en hög rang bland de praktiska politici bland hvilka ministrar väljas. Ilan mäste