Aftonbladet – 10 augusti 1853, sida 3

linor Trevanion ser en person som ni borde känna mycket väl — familjvänskap bör gå i arf. Min värd sade dessa sista ord i en vörd nadebjudande ton, fattade derefter en brefväska på bordet, tog ut en ofantlig hop bref och tidningar, kastade sig i er ländstol och syntes hafva helt och hållit förgätit min tillvaro. Fruatiaret stod eit ögonblick i stum öfverragkning, och jsg såg att hon skiftade färg, från blek till röd, och från röd till blek, in nan hon gick emot mig med en okonstlad godhets tjurande behag, fattade min hand, förde mig till en stol vid sidan af sin egen, och frågade så bjertligt efter min far, min onkel, hela min slögt, att jag inom fem wminuter kände mig hemmastadd. Lady Eilinor lyssnade med est leende (ehuru med fuktiga ögon, hvilka hon då och då torkade) till mina naiva detaljer. Slutligen sade hon: Har ni nånsin bört er far tala om mig — jag menar om 038 — om familjen Trevanion? sAldrig, sade Jag oskickligt; och det skulle förundra mig, men som ni vet så är min far, icke mycket meddelsam. ;Verkligen! Han var mycket liflig då jag kände honomn, sade lady Elinor, och hon bortvände sitt hufvud och suckade. I detta ögonblick inträdde i rummet en ung dam, så frisk, så blomstrande, så älskvärd, att hvarje annan tanke med ens förevann ur mitt hufvud. Hon kom in sjungande, så glad som en fogel, och syntes för mina dyrkande blickar såsom hade hon sväfvat ned från skyarne, der jag skulle ansett henne hafva sitt hemland. i Fanny, sade lady Ellinor, skaka hand med mr Caxton, sonen af ena person som jag ej sett sedan jag var litet äldre än du, men som jag minnes lika väl som vore det i går.n (Forts. följer.) . — — Amerikanska blad klaga öfver pappersbrist; papper stär ej att erhålla, enär fabrikerna ej hinna effektaera de talrika beställningarna, ty i den ameriksnska unionen bar utgifningenat. böcker och periodiska skrifter på några är nästan tiodubblats.