STOCAHOLH, den 10 Augusti. ——— Uti sistlidne onsdagens Aftonblad infördes På begäran den underdåniga skrifvelse, hvarmed handtverksföreningen härstädes beledsagat den bekanta petitionen till regeringen om inskränkningar i näringsfriheten. Denna underdåniga skrifvelse, ej mindre än sjelfva petitionen, innehåller såsom hufvudskäl för den förändring som det prohibitiva intresset yrkar, åtskilliga förutsättningar, hvilka icke böra få passera alldeles obemärkta, och vi anse oss genast böra säga hvarföre. Efter att hafva läst sjelfva petitionen behöfver man väl icke mycket befara, att petitionärerne, ehuru de tyckas hafva gjort räkning derpå, skola med hvad densamma innehåller lyckas inponera på regeringen ända derhän, att denna skulle än en gång göra sig skyldig till samma svaghet nu, som uppenbarade sig vid 1844 års riksdag i tullfrågan, då en af de rådgifvande, grefve Arvid Posee, med anledning at det motstånd som prohibitisterne visade emot äfven de moderataste reformer i tull-lagstiftningen, å egna och sina kollegers vägnar steg upp på riddarhuset och förklarade, att ehuru ban för sin del vore för ett friare tullsystern, så ville ban ej vidare yrka på dess framdrifvande emot allmänna opinionen!! Vi föreställa oss nemligen att konungens egen ära är för nära intresserad i vidhållandet af den rättsprincip hvars om också ofullständiga erkännande utgör den vackraste ljuspunkten ihans styrelse, för att det med samma lätthet nu, som då, skulle låta sig göra, att få en från några få personers förutfattade meningar utgången bearbetning, hvartill mängden af peiitionärerne på begäran lånat sitt namny upphöjd till heder och värdighet af ett allmänt tänkesätt. I det afseendet behöfde man således måhända ej göra sig besvär med någon diskussion öfver saken. Men det kunde i ailt fall hafva ett annat ondt med sig om petitiovärernes framställningar lemnades obesvarade. Vid genomgående såväl af den ena som andra af deras skrifter finner man nemligen snart att alltsammans har en gemensam utgångspunkt från vissa premisser, som det synes vara petitionärerne särdeles affgeläget att få inpreglade hos allmänheten genom flitiga upprepanden, och detta anse vi ej böra få passera alldeles opåtaldt, emedan det alltid är skadligt, om ogrundade eller skefva föreställninger öfver faktiska förhållanden få tillfälle att inrota sig. Ifrågavarande premisser finnas temligen fuliständigt samlade uti följande stycke, hvilket utgör motivet till det förord, som handtverksföreningen i sin underdåniga skrifvelse lemmnar åt petitionen: x Vitsordandes, säger handtverksföreningen, satt den genom nu gällande näringsförfattningar vförorsakade, lika betänkliga sim nedslående sminskningen i de burskapsegande handtverksidskarnes, likasom deras arbetares, arbetsförtjenpster, redan bragt mången, och om dessa förfettaningar bibehållas oförändrade, än vidare skall vstörta allt flera och flera i stor fattigdom, samt nätt följaktligen såväl idkarnes som årbetarnes ställning i allmänhet är högst bekymmersam och negnad att väcka misströstan i afseende å möjvligheten till bergning, få fullmäktige i underd. buttala den öfvertygelsen, att de i näringsförfattningarne nu begärda förindringar äro i högsta måtto af behofvet påkallade — — — hvarefter handtverksföreningen uttrycker den önskan, vatt nöringefriheten må blifva så ordsnad, och underkastad ändamålsenliga konstroller, (nemligen genom de inskränkningar Ideraf som yrkas i petitionen) att den icke zmåtte skada landets invånare i allmänhets (hyilIkes väl naturligtvis i främsta. rummet ligger Thandtverksföreningen om bhjertat) och de shandtverksidkande irynnerhet, eller med anJadra ord, så att den icke må leda till förökande af fattigdomen i landet, utan deremot bära välsignelserika frukter. — — — Ungefär lika med hvad vi här anförtur den underdåniga skrifvelsen, finner man äfven, att