Article Image
af liran) lika muntert gom hade han valt den gladaste hviloplats i verlden. Vi gtannade båda. Då savoyarden såg ocs vände han sitt skälmska hufvud åt sidan, visade alla sina hvita tänder i detta hans nation så egna lyckliga leende, hvari fattigdomen synes tigga så glädtigt, och vred om vefven på sitt instrument. Stackars barnls sade jag. sHvad, ni beklagar honom ! Men hvarföre ? Enligt er regel, mr Caxton, är han icke gå mycket att beklaga; den vattusiktiga juveleraren skulle gifva honom lika mycket för hans lemmar och hars helsa gom för våra! Hurv kommer det sig, svara mig ni, con af en så vis fader — att ingen enda beklagar den vattusiktiga juveleraren, och alla beklaga den friska savoyarden? Det kommer sig deraf, sir, att det ges en bedröflig sanning, som är fagtare än all spartansk vishet — fattigdomen är det värsta onda i verlden. Se er ikring. Qvarlemnar fattigdomen några vårdar på sina gratvar? Betrakta denna stora omhägnade graf, läs denna långa inskription: — Dygder — bäste bland makars — vwömmaste fars — soläklig smärtas — sofver i det glada hoppetn, O. 8. V. O. 8 V.; tror ni väl att hos de män som döljas af dessa mstenlösa torfkullar, det icke fanns någon af dessa goda egenskaper? Men intet monument täljer deras dygder, omtalar deres huvstrurs Borg, eller lofvar dem något gladt hopp !s rBehöfs det väl? Frågar väl Gud efter monumenter och grafatenar ?a Date qualche cosa!n sade Bavoyarden på sin rörande provinsdislekt, ännu leende och uträckande sin lilla band. Jag lät ett litet mynt falla deri. Gossen uttryckte sin tacksamhet genom en ny vridning på sin lira. ,Detta är icke något arbete, sade min följeslagare; soch om pi hade funnit honom arbetande, så hade ni icke gifvit honom någonting. Jag har också mitt instrument att spela på och mina marmotter att efierse. Farväll Han viftade med handen och steg vanvördigt öfver grafvarne tillbaka åt samma håll hvarifrån vi hade komrait. Jag stod framför den vackra grafven med det vackra monumentet; Savoyarden betraktade mig uppmörksamt. VI Kar: Savoyarden betraktade mig uppmärksamt. Jag önskade inleda ett samtal med honom. Detta var ingalunda lätt. Emellertid började jag:

9 augusti 1853, sida 2

Thumbnail