Aftonbladet – 9 augusti 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 9 Augusti. I Våra anmärkningar i fredags om nödvändigheten att genom några försigtighetsåtgärder hålla oss i beredskap att möta keoleraepidemien hafva smakat Svenska Tidningen mycket illa. Denna tidning tycks hafva tagit till valspråk ej det gamla fortiter in re, leniter in modona skarpt i sak men mildt i ord, utan just motsstsen leniter ia re, sed fortiter in modon, intet i sak men braskande i sättetn. Man har ej glömt detta ejelfberömda sätt. Det består deri att oupphörligt tvista om ord. Ehvad vi än må skrifva om, heter det att vi begynt xhetsiga eller oroande uttryck, ehuru vår motpart i sjelfva saken icke har något att anföra eller vederlägga. Så har det varit i frågan om utvandringarne; man vågar ej förneka faktum, men man bör gudbevars ej tala om det för att ej oroa. Så i många andra saker, så äfven i kolerasaken: Svenska Tidningen nekar för ingen del att allting här är långt ifrån väl bestäldt; den vill kan tänka ha mycket större ordning, renlighet och skick. Men att nu tala om det, tjenar till intet, menar vår yrkesbroder, annat än att oroa gBinnena, ty icke hinner man nu att omlägga rännstenar och dylikt. Aftonbladet skulle hafva gömt dessa erinringar om hvad som felar oss, till dess faran för epidemien är öfvervunnen, till dess erinringarne icke väckt någon oron och följaktligen kunde påräkna ett döft öra. Vi hafva ej varit så sanguiniska att tro, det alla sådana sanitära åtgärder, hvilka wi anse oundgängliga i hvarje väl ordnadt sambälle kunna inom ett ögonblick vidtagas; mycket är af den beskaffenhet att det fordrar ett långt och planmessigt arbete för att tillvägabringas. Men det kan åtminstone beslutas till formen för framtiden. Auktoriteterna kunna ej mer upphemta allt det vämjeliga affall som under vintrarna blifvit utfördt på isarne kring staden, och som nu under rötmånadens hetta genom sin ohyggliga utdunstning förpestar grannskapet; de kunna ej göra alla felaktigheter ogjorda, men de kunna vid farans annalkande hemta en varning att ej i framtiden tillåta oskickets förnyande. De kunna, för att taga ett Sv. T:s exempel, besluta om ordentliga rännstenars anläggande; de kunna genom klok uppmärksamhet på det närvarandes brister lära sig att sörja för framtidens kraf. Sådant kallas af den konservativa tidningen för att i onödan uppskrämma och oroa sinnena. Vi hafva ingalunda haft för afsigt att underkänna de bemödanden för snygghet som våra ordningsmyndigheter på sednare tider gjort i åtskilliga saker, förbättradt latrinväsende, :ansträngningatne för en vattenledning, utfyllandet af katthafvet, trottoirerne på några gator, förordningarne rörande matförsäljning, gatsopning etc., så vida de eljest handhafvas. Men detta minskar ej nödvändigheten att äfven yrka på att något göres för att fylla de stora behofven; och tiden för behandlingen af sådana frågor kan svårligen väljas lämpligare, än då omständigheterna sjelfva ställa dessa frågor i sin rätta dager. Vi vilja äfven särskildt påminna derom att det ej är första gången Aftonbladet yttrar sig i dessa frågor, utan att vi ständigt, när tillfället kräft, föstat uppmärksamheten på Stockholms helsovårdsangelägenheter. Då vi-få den förmaningen att ej komma med omfattande, för ögonblicket overkställbara förslager, så bedja vi Sv. T. ihågkomma, att koleran ej är här, att hon möjligen icke kommer, att det således ej kan vara vär mening, att man med våra förslagers utförande skall vänta tills det är för sent, utan att mean just skall börja nu medan man har ledighet dertill och medan möjligen sitnena äro mera öppna för desega åtgärder. Må man derjemte hafva i minnet, att dessa ej äro beräknade blott för att mildra koleran, utan ock epidemier, ja sjukdomar af alla slag, och således äro lika verkställbara och lika nödvändiga nu som efteråt. Hvad slutligen angår kostnaderna, det spöke som hör i Sverige alltid framhålles att skräm