Vi hafva redan förut fästat våra läsares upp-. märksamhet på en ganska vigtig omständighet af den orientaliska striden, nemligen det fördragsvidriga sätt hvarpå Ryssland, trots Engtands ifriga reklamationer, låtit Donaus hufvudmynning vid Sulina år från år uppgrundas, synbarligen i den afsigt att sätta sig helt och hållet i besittning af denna den förnämsta af de tre mynningar, genom-hvilka Donau utgjuter sitt vatten i Svarta -Hafvet och sätter dessa rika kustländer i förbindelse med den stora verldshandeln. Ryssland sjelft har föga del i Donauhandeln och meningen med denna ockupationy -lika omoralisk som den af Donaufurstendömena, men ännu mera politiskt orättmätig, är naturligtvis ingen annan än genom en tillvällad uppsigts-;kontrolloch beskattningsrätt göra af sig beroende och åt sig skattskyldig hela skeppsfarten på denna flod och med detsamma hela varutrafiken i de tre länder den genomströmmar, Tyskland, Ungern och Turkiet. Medan vi afvakta utgången af den nya bemedling angående hufvudfrågan, hvarföre vi i vår utrikesafdelning lemna utförlig redogörelse, tro vi det icke saknå intresse, om vi i dag, efter Bremer Handelsblatt, meddela några vinkar om den utomordentliga vigten för Tyskland af denna fråga, hvilken på samma gång angifver den synpunkt. under hvilken. man i Tyskland sjelft betraktar Österrikes förhållande till England i afseende på sjöstyrka, i händelse denna makts tvungna anslutting till Ryssland vid ett möjligen utbrytande europeiskt krig, skulle tvinga England att uppträda som dess fiende. Då en så aflägsen stat som England, hvilken ehuru vidt dess handel må vara utgrenady dock icke tar någon onmiedelbar andel i trafiken på Donau, finner det af vigt för sina intressen att enkom deröfver inleda underhandlingar med Ryssland, så är det naturligt att de tre deri mest. intresserade. staterna också vilja säga ett allvarsamt ord i saken, och särdeles tillkommer det de-tyska kabinetterna att vara på sin vakt, så vida de icke ånyo vilja utsätta sig för den ofta upprepade anklagelsen att de, vare sig af kärlek till freden eller af s. k. högre konsiderationer uppoffra sina länders dyraste materiella intressen. Men då nu utom -Tyskland äfven Ungern står under en tysk furstedynastis, nemligen den förnämstas herravälde, och den turkiska Donauandelen icke har någon annan representant än den höga Porten sjelf, hvars närvarande trångmål är väl bekant, så borde Tysklands diplo mati eller fastmer de-båda tyska stormakterna låta det ligga sig om hjertat att i denna angelägenhet ihela Tysklands namn. på det eftertryckligaste uppträda, antingen sjelfständigt eller i förbindelse med England, och för intet pris tåla att äfven den sista tyska flodförbindelsen med hafvet af en främmande stat tillstoppas eller ställes under dess kontroll och bevakning. Vi säga den sista tyska flodförbindelsen med -hafvet., ty Rhenen är redan sedan två århundraden-spärrad för Tyskland, och har hvarken genom Pariserfreden eller Belgiens skiljsmässa från Holland blifvit fullständigt åter öppnad, och den har under denna långa tid dels blifvit afledd genom de holländska kanalerna, dels öfverlemnats åt uppgrundning..; Elbenoch: Weser beherrskas af England. genom dess: besittning af Helgoland, hvarest de engelska lotsarne bo och Tysklands förnämsta handelsstad Hamburg bevakas ända in på portarne af Danmark, under det hela handeln och sjöfarten på Östersjön, så snart de utsträckas öfver gina gränser, i Sundet icke blott äro underkastade en beständig kontroll och en tung tribut, utan äfven genom en sperrning å Danmarks sida genast utesluten från gemenskapen med verlden, hvarigenom hela Ostersjö-kustens handel, skeppsoch flodfart på en gång kan försättas i fullkomlig overksamhet. andra sidan är åter Triest och andra österrikiska hamnar vid Adriatiska hafvet, som icke hafva någon flodförbindelse med det inre af landet, återigen så nära blockerade af den engelska sjöstationen vid Korfu, att England utan den ringaste ovanligare kraftansträng