Aftonbladet – 5 augusti 1853, sida 3

Jan bok får icke gå förlorad för verlden; och jag instämmer med mr Tibbets deri att ni bör siiva ut den så gnart som möjligt., ,Det är ett att skrifva och ett annat att of. fentliggörar, sade min far obeslutsamt. Om man betänker alla de stora män som gifvit ut böcker; om man betänker att man går åstad att djerft införa Big sjelf i sällskap med Aristoteles, med Baco, med Locke, med Herer — med alla de stora filosofer som med tankedigra pannor begrundat naturens under och storhet — är det väl underligt att man ryggar tillbaka, och — Hvad mer ! afbröt onkel Jack; vetenskapen är icke något slutet sällskap, den är en ocean. Den ligger öppen för jullen lika väl som för fregatten, Den ena menniskan förer deröfver en laddhing af ädla metaller, den andra ger sig ut derpå att fånga sill. Hvem kan uttömma hafvet? Hvem kan säga till förståndet; filosofiens djup äro redan upptagna?s Beundransvärdt ! utbrast mr Squills. Så att det verkligen är ert råd mina vännera, sade min far, som syntes slagen genom onkel Jacks vältaliga bevisning, att jag skall öfvergifva mina husgudar; flytta till: London sedan mitt eget bibliotek icke längre förslår för mina behof; hyra mig rum i granskapet af British Museum, cch åtminstone genast afsluta ett band.s Det är en pligt som du är skyldig ditt land, sade ne Jack högtidligt. sOch er sjelfa, tillfogade Squills. Man måste sörja för hjernans naturliga aflopp. Ja, ni kan gerna le, sir; men jag har observerat, att om en menniska har mycket i sitt hufvud, så måste hon skaffa det luft, eller ock nedtrycker det henne; hela systemet kommer i olag. Ifrån att vara tankspridd blir hon slö. Tryckningens tyngd angriper nerverna. Jag skulle icke ens vilja gå i borgen för att ni icke kunde få er en slagfluss.n sAck, Austin!s utropade min mor ömt och lade sin arm kring min fars hals. Kom, Br, hi är besegrad, sade jag. sOch hvad skall det blifva af dig, Sisty?