Aftonbladet – 5 augusti 1853, sida 2

den skurken boktryckaren, innan han hade den oförskämdheten att vanära oss med at skaffa sig en familj, onkel.s Kapten Roland försökte se ond ut, men det lyckades honom ej. Nog härom!s sade han, i det han stadnade och tog sig en pris. De dödas rike är stort; hvarföre skulle spökena knuffas med 03s?a Vi kunna icke undvika spökena, onkel. De omgifva oss öfverallt. Vi kunna icke tänka eller handla utan att någon förut lefvande menniskas själ visar oss vägen. De döda dö aldrig, isynnerhet gedan — Sedan hvad, gosse, ni talar väl.s Sedan vår store stamfader införde boktryckerikonstens, sade jag majestätiskt. Min onkel hvisslade Malbrook sen va-t-en guerre.n Jag hade icke hjerta att plåga honom längre. Fred !a gade jag, försigtigt slingrande mig inom käppens svängkrets. Nej! Jag säger er på förhand — pFred! och beskrif för mig, min lilla kusin, er vackra dotter — ty jag är säker på att hon är vacker. ,Fredl!s sade min onkel leende. vsMen du får lof att komma och döma sjeli.n IL, Kar. Onkel Roland hade farit. Innan han begaf sig å väg var han innesluten en hel timma med min far, som derefter följde honom till porten, och vi trängdes alla omkring honom då han steg upp i sin vagn. Då min onkel farit, försökte jag utforska min far rörande anledningen till en så hastig afresa. Men min far var ogenomtränglig i allt som rörde hans brors hemligheter. Antingen kaptenen någonsin hade anförtrott honom orsaken till sitt missnöje med sin son, en hemlighet som gaf mig mycket att grubbla på, eller han icke gjort det, — nog af, min far vat i denna del stum, både mot min mor och mig. Under två å tre dagars tid var emedlertid mr Caxton vid misshumör. . Han sysselsatte sig icke ens med sitt stora arbete, utan han prome: