Aftonbladet – 5 augusti 1853, sida 1

CCIDE POI. JILL KUBA SY RR ET RET tidning till sinnenag lugnande i detta fall redan meddelat ett par artiklar. Ui dessa artiklar har Svenska Tidningen dels omtalat den bedröfliga ställningen i Köpenbamn, til följe: af försummade karantänsanstalter under blotta. förlitandet på sanitetsåtgärder, och beklagat motståndet mot auktoriteterna derstädes, dels: uppmanat Stockholm till lydnad för den högre Inledningen härstädes. Det sednare synes nästan vara hufvudtanken i dessa artiklar. Då det emellertid för en upplyst allmänhet är svårt att underkasta sig en sådan ledning, utan att veta hurudan ledaren är, så torde det. icke vara ur vägen att tillse detta och på samma gång till en början se huruvida nämnde tidning haft reda på förhållanderaa i Köpenhamn. Sv. T. säger: Köpenhamn har handlat i öf-verensstämmelse med de åsigter som sträfvat: att göra sig gällande för alla länder, att sedan -man användt stora krafter och tillgångar: på helsovårdsförbättringar, har man ansett Idetta innebära ett afgörande skydd mot hvarje svårare farsot. Detta är icke öfverensstämmande med sanningen. .Köpenhamns sundhetskommission och: sundhetspolis äro de beslutande och verkställande auktoriteterna för helsovårdeai den staden, och de hafva under en följd af år beslutit och verkstäldt så godt som — ingenting... I Mars 1851 tillsatte konungen en utomordentlig kommission, hvilken egde att verkställa undersökningar och afgifva förslag till afhjelpande af de i Köpenhamn rådande dåliga sanitetsförhållanden. Undersökningarne gjordes, förslagen ingåfvos före slutet af 1851, och denna kommissions bestämmelse var med dess Slutningsbetaenknings fulländad. Men besluten öfver de föreslagna åtgärderne och deras utförande tillhörde sundhetskommissionen och polisen; men ået sega motståndet af dessa höga vederbörande mot hvad de icke sjelfva insett, har. utoia i några småsaker, hindrat utförandet af gjorda förslager. Långt ifrån att sstora krafter och tillgångar voro använda på helsovårdsförbättringar,, fanns intet väsentligt giordt, om: äfven påtänkt, då koleran kom, och Köpenhamn var alldeles oförberedt på hennes emot-tagande. Hvad skedde då af auktoriteterna? Jo man skaffade sig några sängar på Frederichs joch Allmindelig hospital, man föreskref att Igatorna skulle sköljas tre gånger i veckan i stället för två, man hemställde till läkarne, hvilkas rop på helsovård man föruti sin vishet satt sig öfver, hvad de kunde göra. Sundhetskollegiet utgaf underrättelse huru koleran skulle behandlas och tillstyrkte att man skulle Ihålla sig ren, och äta bra; allmänna sundhetskommissionen anbefallde de lokala kommissionerna att följa sina för fleraår sen undfångna föreskrifter, etc., allt lugnande åtgärder, så till vida att de utvisade sömnenslugr hos de påbjudande auktoriteterne. — När koleran tilltog och nämnde lugn alltjemt fortfor, uppstego på eget bevåg sex läkare och föreslogo bildandet af en läkareförening, hvilken skulle verkställa dagliga besök i husen, gifva råd och läkemedel, föranstalta om den af I sundhetskommissionen försummade rengöringen och utrymningen af de smutsiga och trånga lokalerne, ombesörja matutdelning till de fattiga och vård af de genom föräldrars och Imålsmäns död värnlösa. Den sedan kriget befintliga centralkommissionen förenade sig med läkarne, äfven på eget bevåg, och utIfärdade begäran om sammanskott af medel T härtill. Sundhetsekommissionen höll sig styf och blott mumlade om sin ledningsrätt. Saken sattes i verket. Konungen gaf 1000 rbdr till läkereföreningen, andra i proportion derefter; han bespisar dagligen, enkedrottningen hvarannan dag: 200 fattiga; penningar, mat och kläder samlas jemnt till läkareföreningen. Sundhetskommissionen ser på och undrar huru detta är möjligt utan den högre -Mledningen. Fredriksbergs slott upplåtes af konungen för fotgardet, dettas kasern utrymmes efter högtidligt söl af krigsministern, hvilken äfven med nöd lemnar anbefallda tält till den trångboddare befolkningens temporära hysande, baracker begagnas utom staden, etc. etc., med ett ord allt som kan göras utföres — ej af dem det skulle åligga, utan af en frivillig medborgerlig förening mellan läkårne och ett utskott -af centralkommissionen, under prut och knorr af den välvisa sundhetskommissionen, som under åratal ej gjort något, och hu dels anser det vara för sent, dels ej vet hvad som bör göras. Så står det till i Köpenhamn och dessa äro orsakerna till missnöjet. Oenigheten föres emellan den hågoch duglösa sundhetskommissionen å ena sidan och Köpenhamns innevånare på den andra. Klandret kan icke anses obefogadt. Då emellertid läkareföreningen icke eger någon auktorisation, och således på många häll möter motstånd af det enskilda, personliga intresset, har konungen förelagt sitt statsråd försglager till inrättandet af en provisorisk myndighet, som skulle ega att handhafva helsovärdsangelägenheterne i hufvudstaden under koleratiden. Men ministeren säger nej. Den och sundhetskommissionen göra som Jöns och Pehr. Hvad gör Jöns? — Han hjelper Pehr. — Nå, hvad gör Pehr? — Jo, han gör ingenting. — Sundhetskollegium, som nu kommit underfund med att orenlighet bidrager till spridandet och försvårandet af epidemien, tillstyrker rensningar på de ställen i landet der ingen kolera finnes; men ej i Köpenhamn, emedan det der är för sent sedan epidemien rasat en månad! Detta torde kunna i sin mån belysa förhål;)landerna i Köpenhamn, förklara obelåtenheten derstädes, tjena till en jemförelse med tillståndet hos oss, och tillika gifva en vink om I pålitligheten i de af 8. T. i öfrigt meddelade lugnande uppgifterna. Det är för resten ett eget sätt hon använder att lugna. Köpenhamn, säger hon, har gjort så mycket för allmän helsovård, men blir ändå ej förskonadt, alltså bör Stockholm vara lugnt, emedan derstädes gjorts ingenting. Vi tro att dylika försök att lugna snarare verka motsatsen, ty det är numera allom bekant, att snygghet är ett väSN TR EE I ST OA FEV ät RPS FA äre