Aftonbladet – 4 augusti 1853, sida 3

öppnades Några af gensdarmerna foro åstad att få upp dem som bodde i stallbyggningen. Från fönstret i sin sons rom såg fadren facklors flammande sken och menniskojägarnes skugglika former. Han hörde vapenskramlet då de kastade sig af hästarne. Han hörde en röst utropa: Ja, det här är röfvarens grå häst — se, han ryker ännu af svett Och bakifrån och på framsidan, på hvarje dörr hördes åter bultningarna och uppmaningen: Öppna, i lagens namn. Samtidigt började det glindra ljus från fönstren i de kringliggande huten, och platsen fylldes hastigt af nyfikna undrare, som blifvit uppskrämda ur sin sömn; man skockades från alla sidor för att erfara hvilket brott eller hvilken vanära som kommit öfver den gamle soldatens hem. Plötsligen hördes inifrån knallen af ett eldvapen, och omkring en minut sednart öppnades hufvudporten och soldaten vwviside sig i densamma. Stig in, sade han till gersdarmerna; hvad viljen J?2 Vi söka en röfvare som finnes iaom edra murar., Jag vet det, stigen upp och Jskolen finna konom: jag vill visa.er vägen.s Han steg uppför trapporna, han öppnade sin sons rum, rättvisans tjenare störtade in och på golfvet låg röfvarens kropp. Förvirrade sågo de på hvarandra. Tagen hvad som återstår eders, sade fadren. Tagen den döde mannen som blifvit räddad från galererna, tagen den Jefvande mannen hvars händer äro fläckade af den döde mannens blod ! Jag var närvarande vid förhöret med min vän. Sakens sammanhang var redan på förhand bekant. Han stod der med sina grå hår och sina stympade lemmar, och det djupa ärret på sitt ansigte och hederslegionens kors på sitt bröst, och då han fullbordat sia berättelse; slöt han med dessa ord: Jag har räddat den son, som jag uppfostrat: för Frankrike, undan en dom som sparade lifvet för att brännmärka det med