Aftonbladet – 4 augusti 1853, sida 2

Engång när? ut med det.e Då hon värmde min säng, sade min onkel, med en half hviskning. sAck I sade min mor, oskyldigt, adet var på det sättet lakanen fingo det der hålet på midten. Jag förmodade just att det skett med värmpannan.s L Jag är mycket ledsen !s stammade min onal. Det undrar jag icke pås, sade min far. sEn qvinna som hittills varit öfver all misstanke! Men det var sannt, sade han, då han märkte att rain onkel såg bedröfvad ut, och utan tvifvel stod ibegrepp att summera upp det ungefärliga värdet af aderton alnar hollandslärft; amen det var sannt, du var alltid sjelf en utmärkt rapsodist eller sagoberättare. Nå väl Roland, låt oss få höra någon af dina egna berättelser; något som under din bana gjort ett mäktigt intryck på dig. Låt oss först få in ljuss, sade min mor. Ljusen hemtades, rullgardinerna släpptes ned — vi drogo alla våra stolar närmare eldstaden. Men under tiden hade min onkel försjunkit i eit dystert drömmeri; och då vi uppmanade honom : att börja, syntes han med ansträngning förjaga nägra smärtsamma erinringar. Ni begärs, sade han, pait jag skall berätta er någon tilldragelse som mött mig på min egen bana och gjort ett djupt intryck på mig — jag vill berätta er en sådan som icke står i samband med mitt eget lif; men som ofta kommit för mig. Den är högst sorglig och besynnerlig, min fru. Min fru, broder?)sade min: mor : förebrående, i det hon lade: sin lilla hand i den breda och solbrända, som min onkel mot henne framräckte med detsamma han talade. Austin, du har blifvit gift: med en engel! sade min onkel, och jag är böjd att tro att han var den enda svåger som någonsin gjor! ett så vågadt påstående. VII Kar. Min onkel Rolands berättelse. Det-hönde i Spanieny lika godt hvarestvoch