Aftonbladet – 4 augusti 1853, sida 2

i förbigående sagdt, liksom jag sjelf — hvilket eget sammanträffande!) hade redan gätt till sängs. Han skyndade ned, då hans piga vaknade och berättade honom att hans gamle vän, sårad och blödande, sökte skydd under hans tak. Såret var emellertid obetydligt. Gästen hade blifvit anfallen och röivad på landsvägen. Påföljande morgon efterskickades vederbörande myndigbet i staden. -Den plundrade mannen uppgaf hvad han förlorat — nägra banksedlar på fem hundra francs inlagda i en plånbok, på hvilken var broderadt hans namn och: krona (ban var vicomte). Gästen qvarstannade till middagen. Sent på eftermiddagen kom sonen in på ett ögonblick. Gästen studsade vid hans åsyn : min vän märkte hans blekhet. Kort derefter drog sig gästen tillbaka till sitt. rum under förevändning af matthet och skickade bud på sin värd. Min väns, sade han, kan ni göra mig en tjenst? Gå till embetsmannen och återkalla den angifvelse jag hos honom nedlagt., Omöiligt,, sade värden. Hvad är det för ett infall. Gästen ryste. Anfäktal sade han: jag vill icke på gamla dagar bli hård emot andra, Hvem vet för hvilka frestelser röfvaren kan ha varit utsatt, och hvem kan veta hvilka an böriga han har — redliga män, som genom hans brott skulle vara vanhedrade för evigt! Min Gud! om han blir upptäckt så är det Igav tererna, galererna ls Och hvad sen? — röfvaren visste hvad han vågade.s Men månne haug fader visste det!, utros pade gästen. Ett ljus gick upp för min olycklige vapenbroder: han fattade sin väns hand — Ni bleknade vid min sons åsyn — hvar har ni sett honom tillförene? Talal . ,Förliden natt, på vägen till Paris. Masken föll åt sidan. Återkalla angifvelsen! Ni har misstagit er.s, sade min vän lugnt. Jag såg min son i sin säng, och välsignade honom. innan jag sjelf gick till hvila,n Jag vill tro er, sade. gästen; och aldrig