Aftonbladet – 4 augusti 1853, sida 2

Den unge mannen hade för sed att ofta besöka Paris. En ung fransman älskar nöjen, syster, och nöjen finnas i Paris. Fadren ansåg det naturligt och nekade sin ålder åtskilliga beqvämligheter, för att åt sonens ungdom bereda öfverflöd, Kort efter den unge mannens ankomst fann min vän sig vara bestulen. Penningar som legat förvarade i hans chiffonier hade blifvit borttagna, han visste icke huru, och kunde icke gissa af hvem. Det måste hafva skett nattetid. Han gömde sig och lade sig på lur. Han såg en hemlighetsfull figur smyga in, han såg en falsk nyckel sättas i låset — han störtade fram, fattade tag i bofven och igenkände sin son. Hvad skulle fadren hafva gjort? Jag frågar icke er, min syster! Jag frågar desse män, son och far; jag frågar er.s Förjagat honom från sitt hus! utropade Jag. Gjort sin pligt, och förbättrat den stackars uslingen, sade min far. Nemo repente turpissimus semper fuit — Ingen menniska blir med ens en fullkomlig bof.s Fadren gjorde så som du skulle hafva tillrådt, broder. Han behöll ynglingen qvar hos sig; han gjorde honom föreställningar; han gjorde ännu mer — han gaf honom nyckeln till sin chiffonier. Tag: hvad jag har att gifva, sade han: jag vill hellre bli en tiggare äm veta min son vara en tjuf. Bätt gjordt, och ynglingen ångrade sig och blef en bra karl? utbrast min far. Kapten Roland skakade hufvudet. Ynglingen lofvade bättring och syntes ångerfull. Han talade om frestelserna i Paris, spelbordet, och Gud vet icke hvad. Han upphörde med sina dagliga besök i hufvudstaden. Han syntes slå sig på studier. Kort derefter oroades grannskapet med berättelser om röfverier på landsvägen. Maskerade och beväpnade karlar plundrade resande och bröto sig äfven in i husen. i Polisen var på sin vakt, En natt bultade en gammal vapenbroder på min väns dörr. Det var sent: veteranen (han var krympling,