Aftonbladet – 4 augusti 1853, sida 1

SS RE —————— LA STOCKHOLM, den 4 Augusti. — Om det krig med diplomatiska noter gor för närvarande föres mellan de europeiska stormakterna, medan de slipa sina seblar, påegkrufva sina bajonetter och ladda sina kanoger. verkligen skulle förvandlas till ett krig med skarpa ekott, kunna då de mindre staterna, gom icke intressera gig för den ortodoxa moskovitiska tron och som icke göra. anepråk på någon andel, i fall det ottomaniska riket undergår något storskifte, vara fullkomligt säkra att få se sin neutralitet i alla bänseenden oantastad? Denna fråga kan blifva af vigt för flera mindre riken i vår verldgdel, men torde knappast för något hafva så stor betydelse som för Sverige. Skulle de vestra makterna draga i bärnad emot den östra kolossen, komma deras flottor att möta hans ej blott vid Bosphoren och i Svarta hafvet, utan äfven vid Sundet och i Östersjön, och man vet huru lätt under ett sjökrig hvarjehanda förvecklinger kunna uppstå för neutra:a flaggor och neutrala . hamnar. Stormekternas politik har hittills visat, att den just icke hyger mycken aktning för de mindre staternag rättigheter, så vida dessa stå i vägen för denna politik, och utan att gå tillbaka så långt som till 1807 och bortröfvandet af danska flottan, kan det vara tillräckligt att erinra om Krakaus öde. Denna lilla stat ansågs hinderlig för absolutismens planer, och absolutismen bemäktigade sig densamma, utan att någon arm inom det civiliserade Europa lyftades till folkrättens försvar emot ett uppenbart politiskt röfveri. Längre hade det icke kommit med den genom de högtidligaste traktater, staternas åtkomsthandlingar, skyddade eganderättens helgd för de mindre staternas områden. Den nfredliga, ockupationen af Donaufurstendömena är i viss mån härpå det färskaste exemplet. När emellertid sådant sker till och med utan att krigets faror drifva till utomordentliga åtgärder, hvad har man då icke att frukta när detta inträffar? Det är också dessa förhållanden som föranledt vår regering sit med afseende å den närvarande ställningen tega i anspråk en större del af mindre kreditivet, ,till bestridande ef kogtnaden för utomordentliga åtgärder till rixets förevar.v Vore Sverige skyddadt af folkätten, behöfdes inga utomordentliga åtgärder ö ty ingen anlednirg finnes att de rikena icke stå på en fullkomligt nskaplig och fredig fot med alla andra makter. . Men då så är, bör det ej heller finnes så sväntadt, om å ena eller andra sidan vänskapligas framställningar skulle göras attrubba vär neutrala etällning. Vid ett sjökrig i Östersjön kunza de svenska bamnarne vara krigstill så mycket gagn, att man ej kan örundra gig öfver att de krigförande skulle vilja deraf hemta någon fördel. Detta är väl också orsaken till de flera mer och mindre orimliga rykten som i detta hänseende uppkomma och spridas. Att, såsom Svenska Tiduingen sntager, någon foråran i derna riktning icke ekulle kunr.a komma ifråga ä Rysslands sida, anse viinnefatta en alitför beskedlig mening ora vår östra grannes politik. Nämnde tidning yttrar nemigen härom följande: Har man dä i våra dagar, sedan den altiherrskande och alla pationers oberoende kräskande Napoleoms tid, hört nägon makt, så mäktig den än må vara, göra en sådan fordran, som den bär uppduksåe? Besättandet af Moldau och Wallechiet, så oväntadt för Europa detta än varit ochå så stridande mot gällande fördrag det än må anses vars, har dock ep förevändning uti det slags beskydd, Ryssland öfrer dessa landskap fördragsmessigt utöfvar. Här finnes icke tecken till nägot sädant. Skulle Ryssland vars så oklokt — hvilket icke brukar vara denna stats herrskande fel — att på en gång utkasta sä betydande tvisteämnen vid Svarta hafvet och vid Östersjön, sk är ganska säkert att det icke skuile göra till Sverige sn sädan fordran, utan i stället söka tage hvad det önskade. Ryssland aktar säkert Sverige, dess zegering och dess folk tillräckligt, för att icke göra en sådan fordran: det skickade i stället en krigsförklaring.