Aftonbladet – 3 augusti 1853, sida 2

der sir William de Caxton, hbjelten vid Bosworth. Kom, kom brader! Jag är en gammal narr, sade onkel Roland, från hvilkendera sidar vi än se saken. Ah, du din unga gök, du skrattar åt oss båda två I Jag har låtit ställa i ordning frukost på gräsplanen, sade min mor, som kom ut genom husporten med ett gladt leende på sina läppar; soch jag vill hoppas att refbenet skall smaka er i dag, broder Roland.s Vi hafva baft nog af räf allaredan, min vänn, sade min far, i det han torkade sin. panna. Sålunda, medan foglarne sjöngo öfver våra hufvuden eller förtroligt hoppade på marken för att upphemia de smulor som kastades till dem, medan solen ännu stod sval i öster och löfven prasslade af den friska morgonfläkten, gatte vi oss alla till bords, med hjertan så upprigtigt försonade och så fredligt stämda att tacka Gud för den sköna verlden ikring 083, som hade floden aldrig strömmat röd. genom Bosworths fölt och den förträffiige mr Caxton aldrig uppretat menskligheten med en epgande uppfinning, tusen gånger mer egnad att väcka vira böjelser till atrid än någonsin rumpetens skall och banerets skimmer! V Kar. Min broro, sade mr Caxton, jag vill göra sn promenad i ditt sällskap till romerska lägret.s aptenen insåg att meningen med detta förslag var att erbjuda honom den största för. soningsgärd min far kunde upptänka; ty för lst första var det en ganska läng promenad, och min far afskydde långa promenader; för let andra uppoffrade han en hel dags arbete på sitt stora verk. Med denna snabba inkänslighet som endast tillhör de ädle, antog också onkel Roland genast förslaget. Om han det icke gjort, så skulle min far burit e