Aftonbladet – 2 augusti 1853, sida 3

moner och krasse, gången vid persikemuren, dammen i hvilken jag metat mört och aborre. 4 Då jag inträdde i salen fann jag min onkel Roland i en högst brydsam ställning. Pigan höll på att skura atenarne vid salsdörren; hon vår af naturen ganska fetlagd, och det är förunderligt huru mycket frodigare en qvinna bli då hon befinner sig på alla fyra, Pigan höll sålunda på att skura stenarne; hon vände sit ansigte ifrån kaptenen som synbarligen hade för afsigt att gå ut och stod der bedröflig betraktande det i hans väg befintliga hindre och hostade helt högt. Då han fann sina hostningar vara förgäfves. gjorde sig min onkel så liten han kunde och smög sig tätt intill venstra zgidan af muren; : detta ögonblick vände sig pigan plötsligen å höger och tillspärrade genom denna manövel helt och hållet den lilla öppning genom hvilken en hoppets stråle bade framskymtat för hennes fånge. Min onkel stod såsöm fastmurad, — och sanningen att säga, så skulle han icke heller ha kunnat framtränga en enda tum utan att komma i personlig beröring med de rundade behag som blockerade hans rörelser. Min onkel, högeligen brydd, tog af sig hatten och gnuggade sig i pannan. Genom en lätt flankrörelse lemnade Honom nu motståndaren tillfälle att träda tillbaka, men omintetgjorde på samma gång all möjlighet att kunna komma fram ännu på en qvart. Min onkel retirerade skyndsamt, och vände sig nu mot fiendens hö flygel. Knappt: var detta gjordt förrän den blockerande, utan att-se sig-om, sköt ät sidan det ämbar som hindrade hennes operationer; och ställde det så att det bildade en fruktansvärd barrikad, som det icke fanns någon utsigt för onkels, korkben,att. kunna öfverstiga.: Kapten Roland upplyftade beäjandesina ögon till