Aftonbladet – 2 augusti 1853, sida 2

ha till. hälften lofvat att besöka dem båda i Cumberland. — Men, bevara mig! är det tolf? och ölosten alldeles kalll sÄnnu ett ord min bästa mor — ett ord. fars bok — håller han på med den ännu ? sAck ja, verkligen!sutropade min mor och knäppte ihop sina händer;s och han får lof att läsa den för dig, liksom han gör för mig — du skall förstå honor så väl. Jag har alltid längtat så mycket att verlden skulle få lära känna honom, och blifva stolt öfver honom liksom vi äro — ack, jag har längtat så mycket! — ty kanhända, Sisty, om han gift sig med denna förnäma dam, så hade ban kanske stigit i verlden, blifvit mer ärelysten — och jag kunde endast göra honom lycklig, jag kunde icke göra honom stor!s Så att han till slut verkligen lyssnat till er a Till mig! sade min mor i det hon skakade hufvudet och log mildt: Nej, snarare till onkel Jack, som, jag är lycklig att kunna säga det, slutligen fått fullkomligt välde öfver honomsn Fullkomligt välde, min dyra mor! Bed Gud bevara er för enkel Jack, eller bli vi alla dränkta i en kolgrufva, eller sprängda i luften med ett stort nationelt kompani för till verkning af krut af teblad! Vanartiga barn! sade min mor leende; och derpå, i det hon tog sitt ljus och dröjde ett par ögonblick medan jag drog upp mitt ur, yttrade hon eftersinnande, — pbLikväl är Jack mycket, mycket förståndig, — och -om vi för din skull kunde förvärfva förmögenhet, Sisty I Ni gör mig alldeles konfys, min mor! Ni alar väl aldrig allvarsart?, Och om min brorder kunde blifva ett melel för honom att stiga i verlden.,