Aftonbladet – 1 augusti 1853, sida 3

nom. Dagen derefter hade vittnet närvarit hos kyrkovärden Carl Jönsson i Uppirge dä Källström häktades. Käliström shadedå haftsenshanda Gppgifter öh sitt vistsande och sysselsättning den tid gerningen för öfrades som de hvilka han gjort inför domstolen. Rättaren Carl Olof Andersson i Malmsjö :hördes i afseende på de af Källström fällde hotelser eroot Mellin. Under höstetinget sistl. är då Källströmpå äklagah af Mellin var häktad och ställd under ransakning för stöld, hade Källström genom : fönstret ä arrestrus met yttrat till vittnet: jag lider oskyldigt, mer han skall nog få betalning för det. — Hvem? yitrade då vittnet, jo Mellin, ty han slipper mig icke, svarade Källström. Olof Persson i Gude afgaf enahanda berättelse som Lars Olof Carlsson i Norra Eneby förra rättegängsdagen afgifvit, nemligen att Persson och Carlsson i närheten af Kassmyra, först hört ett skott aflössas; hvarpå jemmerrop följde, och kort derefter hade Mellin kommit äkande öfverhöljd med blod, och ropat: tag fast mördaren, det är Källström. Vittnet hade likasom Pehrsson blifvit så betaget vid den hemska anblicken af det utåt vägen strömmande blodet, att de icke kunnat företaga sig nögot; debade båda blifvit skrämda och fruktat att mördaren skulle vara i grannskapet och äfven rikta skott mot dem. De hade med sina lass fortsatt vägen förbi det ställe hvarest gerningen föröfvades, menicke på hela väger observerat någon pe:son, med undantag af redan så som vittne hörde gossen Asp. Erik Olsson i Björknäs, hvilken. förut hörts å första rättegängsdagen, var vid päföljles ting äfven inkallad för att ytterligare höras; men befanns dä sä rusig ait hav måste från doustolen afvisas. Nu var han äter tillstädes och berättade att då han den 13 Maj varit på besök hos Källström ä Källvik för ati återfordra sin eka som Källströms son lånat, hade ban hos Kåilström träftat en fremmande person, såsom vittnet yttrade: asande fint klädd, ja han hade till och med stöflor med rödt saffian.. Denne persor uppgaf sig sjelf vara jägare, och Källsiröm hade på fröga vppgifvit för vitteet, att den fremmande per: sosen vöre skoyvaktare från Lisma. Derjemte intygade vittnet bostämd: att Källströrms ökstock icke, sägom Källström uppgifvit, från kl. 5 till9 e.m. den 16 Juvi legat vid Kallviks strand och säledes Kälström under nämede tid kubnat vara hemma: klagaren föreviste intyg frin skogvaktaren på Lis ma, Pehr Joh. Holmgren; upplysande att Höimgren aldrig varit 8 Källvik eller nägossin sällskapat med Källstrört. ; j Källström, ånyo uppmanad att erkänna sitt brott, vidhöll titt förut sjorda förnekande. -Kronofogder Ploman, hvilken på ett nitiskt sött sökt ävägabringe fuilständig bevisning mot Källström, var äffen denn gäng, genom nögra med:anledaing af Eric Olssons! vittnesmäl till Källström framställde frågor, på vögl att få Köliström att bli betrådd-med stridiga uppgifter; men den uvge t. f. domhafvanden vice notarier Heurlin afvisade de framställde frågorna med den för! klaring, att det endast vore han som egde framställfrågor, och åklsgåren först dä hån derom at dömstolen ätspordes,. Denna rog besynnerliga tillrättavisi ning väckte mycken. sensation bland de närvärandel Sbörarne, helst allmänheten tyckt sig redan förut för-) uioma att den skicklige ätlagarens tillgöranden blifvit utan resultat i följd af ravsakningens gäng hos domstolen. Bland sålunda förelupna anmärkningsvärda omständigheter, få vi här omnämna att domtafvanden tillät bädade tilltalade vära på samma gäng tillstädes inför domstolen vid afgifvardet at de-; ras berättelser om deras vistelseort då ifrågavarande; brott föröfvades. . i Bössån, mied hvilken gerningen förmodas hatvs blif-vit töröfvad, har ej företetts vil domstolen, och träd-j zärdsmästaren Nyström i Nordlioge, hvilken till Källström utlånat och dagen efter det Mellin blifvitskjuten låtit : gerom rättaren Gustafsson från Källströms bostad äterhemta bössan, har ej blifvit hörd. i Domstolen har nöjt sig med den förklaringen af t.f. kronolin-mannen Pteil, att han en gåug sökt Ny-i ström, men denne då varit rest! till staden. Pfeil, bade, säsom han yttrade sig, välsett bösssn, men ej. kommit åt den,. Ehuru det kort efter gernpingens föröfvande: blef kändt att Källström innehaft bössan, har densammn på en tid af 2 mönader icke vid domstolen förevisats, ej heller den som utlänat bössan hittills blifvit vederbörligen inkallad, ehuru ban bor icke; längt från tiogstället. a Innan förhöret börjades med Larsson var ett kort) uppehäll, derönder kronofogden Ploman jemte en af! nämndens ledamöter åtföljde Erik Olsson ned tillj arrestrummet, hvarest Larsson förvarades, för at nhemta huravida Olssoh igenkände Larsson vara samma person som under föregifvande att vara skograktare uppehållit sig hos Källström. Erik Olsso fann härvid att Larsson verkligen var samma person iom varit hos Källström, ehuru Olsson tyckte honom! rara nägot för blek. Deina olikhet i avsigtsfärgen förmodas emedlertid härleda sig derifrån att Larsson först för nägra: dågar sedan slutat vattenoch brödstraffet. q ; Anders Larsson, derefter jemte Källström inställd inför lomstolen, afgaf följande berättelse: ;om sina lefnadsomständigheter: han var född är 1827 d. 15 April il Wintgo socken i Skaraborgs län. Fadren mjölnaren Lars Larsson var död, men modren Anna Cajsa Anlersdötter lefver ännu. Han bade yistats hemma i öräldrahuset tiils han fyllt 18 är, hvarefter han kom tjenst hos sin farbioder Anders Larsson boende ä. Löfäsen i Sunnebo socken. Fiyttade derefter hit till Stockholm och tjenade ett är hos entreprenören Ablström. Derifrån i tjenst hos professor Wilander. Selermera i tjenst hos Hofjunkaren Krusbjörn. (Härrid uraktläts, ait framställa den frågan: om icke det var under denna tid som Larsson gjorde Källströms oekantskap, ty Källström har bott ä Krusbjörns egen-! lom). Från Krusbjörn flytiade Larsson äter till proessor Wilander, derifrän till patron Enander å Högtalund i Spänga socken. Återvände derefter tilll Stockholm och erhöll tjenst hos bryggaren Lindgren. ifter ett derstädes liksom ä öfrige ställen: kort vi-7 tande har Larsson här bott inhyses och arbetat dels) om extra jernbärare och dels som extra spannmäls-) järare. j Larsson uppgaf att ban väl varit tilltalad men alrig dömd för stöld; sisilidet är hade han på ätal a! Tellin blifvit at Svartlösa häradsrövt för förfalskningsrott dömd äran förlustig. Larsson tillträgad om ban hade vetskap om eller arit delaktig uti-den mot Mellin föröfrade illgerning : stred sädant, men erkände att han i Maj mänad esökt Källström, ehuru endast tillfällighetsriss för it bese Källströms byggrages. -Källgiröm,stsom rärvararde under förhöret med) sarssön, sökte pu till en början att hvälfra misstanan om brottets föröfvarde Helt och hållst på Larson. Så framkom Källström nu med den uppgiften tt Larsson icke allenast såsom Erik Olssoa omvitt-1: at, i Maj mänad besökt honom utan äfven tvenne öndsgar före det Mellin blef skjuten vistats hoa Kalltröm ä Källvik och till cch med en gäng qvarstanat öfser patten. Larsson förnekade itt mer än er äng hafva gjort besök ä Källvik och det hade varit Maj månad. Till en början uppgat Larsson alt hav cke sedan han exercerade beväring innehaft skjut evär, men erkände slutligen att han nyligen haften össa och med densamma skjutit villebråd. Någon räga hvart denna böstra nu vore tillfinnandes eler när len sedneast blifvit begagnad framställdes icke. j Kronofogden Pioman fick derefter ordet och sökte tt i mycket allvarliga och bevekande o dalag förmå e tilltalade att erkänna deras brott, men de fortforo tt neka. Deretter förklarade hr Plomsn sig säsom klagare skyldig att i anledning af de besvärande; mständigheter som under ransakningen förekommit not Källström yrka att ban mätte på 8 dagars tid