Aftonbladet – 1 augusti 1853, sida 3

Konsulatberättelse till K. kommerskollegium från svenska och norska generalkonsuln 1 London, afgifven den 31 Mars 1853. ; (Forts. från lördagsbl.) Med hänsyn till trafiken i iphemskt jern, som under loppet af förlidet är visat mänga högst anmärkningsvärda företeelser med afseende på siigande efterfrägan oeh deraf föranledd prishöjning, tiiliter j2g mg att enföra en af vära föroämsta mäktlares ord i bangs mearknadsberättelse för den 7 sistl. Januari, som skildrar markpvadens dävarsnåg ställning och utsigter: Jernmarknaden har stadigt bibebållit sin ställning under den förflatna veckan, och ehuru sbottskt tackjern har blifvit säldt vid et eller par tillfällen fr en obetydlighet lägre än vära närvarande noteringar, så hafva dock dåe förnämsta innehafv-re at varan ej visat minsta tecken till ettergift; tvärtom bafra köpare begagnat sig af hvarje tillfälle ett övertaga de partier som blifvit utbjuina. Det förfiutna äret har varit vittne till en oerbörd stegring i jeraets värde, och den efterfrögsn, som uppstätt, ör sädan att den fullkomligen rättfärdizar den intraäftede stegringen i pris. Närvarande förräder at skottskt tackjorn uppgifvesjtill 450,000 tons,! men då det tsges i betraktande ait närvarande behofset af manufaktureradt jera är bevisligen större, ån hela Stora Britanniens verkssmbet kan fylla inom en skälig tid, så framstslier den slutsatsen sig:sjelf, att förlaget af räfmna mäste ökas i proportion. Tackjern och jerovägsskenor hafva stigit mera än 100 proc. sedan årets början (1852), men vid den tiden hade priserna också nätt sin lägsta ebb, och tillverkningen var långt ifrån lönande sävsl för principaler som för arbetare, under det att imsrkoadens prospekter voro af den mest nedslsenåo natur. Emsllertid hade dena ökade fortgäcgen af jernvägs. företag i Förenta Staterna och andra länder och det plötsliga begär com ssamtidigt yppade sig för jern, den paturiiga verkan att uppdrifra marknaden till en grad, som endast kan jemnföras med dess föregående betryck. -Det synes visserligen märkvärdigt att, med ökade förlager i händerna, priset skulle hafva fördubblat sig inom få märader, men den oerhörda tillförsel at guld, som oupphörligt forigär bäde i Amerika och England, mäste tsgas som en förklaring på den plötsliga förändringen i värde, som jernet undergätt i likhet med alla andra förnödenbeter, hvilka, i trots af ökade förlager, likaledes hafva betydligt stigit i pris, under det att på samma gäng der icke gitves nägon annan produkt, som frän oiörutsedda håll rönt en sädan efterfrågan, som fallet varit med jern under det är, bvilket nyss tilländalupit.s 5 Eburu det icke kan nekas att dessa observationer Innehälla mycken sanning, kan jag dock för min egen del icke utan en viss ferhöga betrakta denna ovanliga siggring i pris på ifrägavarsnde produkt, särdeles vid skärskädandet af efterföljande tabeilariska uppsats tillverkning, afskeppning och återstående förlager vid slutet af hvarje af de följande fyra ären: 1849: 1850: 1851: 1852: Tillverknieg Tons 692,000. 630,000. 775,000. 775,000. Afskeppning, utrikes . : . . Tons 153,183. 134,576. 192,670. 224,070. Dito kustvis 221,943. 190,085. 260,086. 199,950. Återstående förlag den 31 Dec. Tons 200,000. 275,000. 250,000. 450,000. Förbrukningen af sädsnt jern i Skottlands jernverk och gjuterier under loppet af förlidet är ansläs till 250,000 ions. Priset på engelskt jern steg bety ligt framemothösten. Staffordshire-stängjern sålde: förut till 5 st. 10 sb. å 6 pr ton, men under de sista 3:ne mänaderna af äret höjde sig priset på denna vara till 7 å 8-f, samt steg slutligen på en gäng till 10 , hvil. ket pris fortfarande bibebåller sig. Staffordshire. ackjern, som i början af äret 1852 säldes till 2 10 sh. pr ton, är na värdt 5 . t Stegringen i priset på brittiskt fern kan icke annat in likaledes inverka på värdet af svenskt jern, isynterhet af de mera ordinära sorterna, hvilka mest omedelbart konkurrera med det förstnämnda. Jag bemtar häraf en ytterligare anledning för min förut uttalsde mening, att en förmånlig konjunktur är att härstädes emotse under nu ingöngna är för Sveri handel med denna produkt, hvars fråmbringanda utgör en af dess hulfvudnäriogar. Stål-importen frän Sverige, som steg till 1000 tons ir 1851, reducerades märkbart under loppet at förlidet är, då icke mera än 500 tons derifrän ankommo, ceh under samma perioder sjönk exporten frän Stora Britansien från 818 tons är 1851 till 638 tons är