Aftonbladet – 1 augusti 1853, sida 2

Det är alltså vär fulla öfvertygelse, att bandtverkarne icke viana det ändamäl de söka med sin petition — och detta. till deras lycka; — men de göra sig till förträffliga redskap i deras händer, hvilkas uppgift är framför allt annat ait krossa friheten, i hvilka rikt-. ningar gen än må söka framiräda., ; tät — Man läser i Tidning för Fahlu län och stad: Såsom raan berättat oss, lärer nu i de öfre Dalsocknarne vara å bane en agitation i stor skala emot såväl bränvinstillverkniog som bränvinsförsäljning, i det att man tänker utse deputerade (såsom vi hört, en person för hvarje tusende), hvilka skola inför tronens fot framföra dalallmogens tankar och bekymmer i denna så angelägna och vigtiga fråga. Dalallmogen fruktar att en skriftlig petition icke är tillfyllestgörsude och derföre vill den stölla sig i personlig beröring med vär ädle konung för att frän hans varma, fosterländska hjerta, till hvilket man icke fruktiöst vädjar, erhälla den upplysning som man så ionerligt hoppas och emotser. — — Ett nytt ryskt manifest, om också icke af czaren sjelf, har den 19 Juli blifvit publiceradt i ryska hoftidaingen Nordiska Bieto. Detta halfofficielia blad raeddelar nemligen ett poem af hr Iwanow, som är mycket betecknande för den ryska andan i närvarande stund. Dess innehåll, öfversatt på prosa, är följande: Är det väl också nödigt att tala, för att visa verlden huru stormäktigt och starkt värt ärekrönta lans är? Bevis skulle icke saknas, för att tysta hvarje tvifvel. Hvar och en vet, att vårt hem icke har sin like. Från Ishatfvet till Pontus bliztra hotande och klinga fruktansvärdt ef million af bajonetter: på den kufvade oceanen drsga hundradetals skepp och på värt gränslösa område släckes aldrig morgonrodnadens rosenskimmer. Klart stråla vära banår i ärans annaler. Med häpnad blicka aflägsna stater på värt sköna hemlands majestät och makt, fulla af afund och förargelse öfver den stilla frid, som omfamnar värt heliga land, öfser den storhet som det uppnått i oöf verskädlig utsträckning och öfver minnet af de ryska fälten (1813). Redan ofta ha de försökt, att här plantera det ondas frö, utan att ana, att deras möda är fruktlös, emedan fremmande plantor ej trifvas i den ryska jorden. Så mycket de önskade det, lyckades det dem dock icke att störa vär ro. Knappt blixtrade vära bajonetter, så blef det stilla; friden vände äter och allt böjde sig för oss. Vi äro ännu mäktiga, betäckta af ära och starka såsom förut, be. fallande öfver ofantliga tillgångar och fruktansvärda för fienden. Vi söka och önska icke nya segrar, ny ära, emedan vårt hem ju förut är gränslöst. Mer för att sönderhugga de gamla knutarne och för den rätta tron griper det heliga Ryssland sitt mäktiga, förfärliga svärd. Må folken prata hvad de viija; mö de skumma af raseri och storma säsom böljorna vic oväder; — Gud och den vise Nicolaus skola ge dem en fredslexa, efter hvilken Ryssland skall framstå : ny gloria.v 9