varit lyckliga nog att se :0oss omgifna af-en liten vänkrets, der innerlighet och broderlighet blifvit oss bevizade.i fullt mått. De hafva ej, desta få vänner, ansett oss alldeles såsom inhysesbjons, de hafva ingalunda föresatt sig satt göra oss dagarae länga och sura; de hafva slutit sig till oss, fast vi icke voro utstyrda med nägra guldepåletter, och icke egde nägon rang i K. M:ts: fiottaj de hafva gemensamt med oss glammat bört mången annars tråkig stund, med mildhet och saktmod gjort 0ss uppmärksamma på våra nya förbindelser i afeeende på den nya-plats hvarpå-vi: befunt nit oss, de hafva öfversett med: våra svagheter och i allt varit oss en ytterligare glädje i glädjen, en tröst i bedröfvelsens stunder. O huru långa hade ej utan deras vänskap de 21 mänaderna blifvit, huru mödosamt arbetet, huru tryckande samqvämet. Måtte de i sin ordning af oss haiva erfarit något nöje, och måtte de framförallt aldrig få den ringaste anledning till missnöje öfver ått deras goda hjerta möktat emancipera sig från uniformerade fördomar, att d ras sinnen mera älskat freden än stoltheten och kifvet. Ett hjertligt, ett evigt tack för all deras djupa, innerliga vänskap. Ianan jag nedlägger pennan, skulle jag, långt ifrån att vidare utsäktå mig för beskaffenheten af mina bref (ty det är nu för sent att ängra hvad som numera ej kan bli ogjoråt). omtala en anekdot. — En af dessa kuriöss engelsmän, som fyllt verlden med beräctelserne om sina bizarrerier, kom en gäng på en ress genom Wermland still.: Arvikatrakten.. Hvad ör det för folk, som bor här?s frågade har sin skjutsbonde. Åh! det är bra folk nogs svarade denne, ;men ena förbaskade kältringar.s — Engelsmännen koni hem till sitt lanc igen, skref en tjock bok om sin ress, och de! Näste man bland anna: i trakten af Arvik: -hade jag den synnerliga lyckan att påträff