Aftonbladet – 28 juli 1853, sida 2

Nog finner du lätt att jag skulle spela den blinde färgbedömmarens rol om jag skulle härom yttra mig på något anspråksfullt sätt. Du har redan vid offentliga och enskilda tillfsllen nog hört andras mera kompetentas, omdome härutinnan, och liksom vana är hos de resande artisterna att föra med sig från diverse af dem besökta ställen i tidaingarne tryckta betyg öfver sina prestationer, så kan ock Eugenie förete svart på hvitt på, att hoa väårit rätt omtyckt, och att hon exequerat sina numror, med heder. Du bar tvifvelsutan redan hört huru allestädes hvart hon kommit hon och dess manskap ådragit sig rättvis beundran; huru man allestädes bevisat dem aktoing och utmärkelse — och om också känslorna, men framför ailt deras uttryck, ibland slösat med sitt bätsta kapital, om ock man ej får taga allt så noga efter bokstafven, såsom t. ex. berömmet i Cap, der det säges att sEugenies officerare äro en heder för mensklighetens — så sannar sig dock äfven här ordspråket: att det icke finnes någon rök utan eld, och för gifvet kan man alltid antaga att der Sverige förut var bekant antingen personligen eller spar renommåe2o endast, der har aktning2n bättre grundats, och hvarest man tillät sig att ignorera det-lilla hörnet i Europa, der har man blifvit bragt på bättre tankar. Att dernäst i kommerciellt hänseende knyta nya förbiadelser .med skiljda delar at jordklotet, inhändiga nya, noggranna och för fäderneslandets handel gag-eliga underrättelser, att i allt hvad våra handelsintressen vidkommer verka lifvande och stärkande, detta hörde dernäst till dessa högre, vigtigare ändamåls, som med expeditionen afsågos och som så mycket och förtjent framhållits. Äfven här är jag af många skäl förhindrad att afge något omdöme. Sjelfva statsekonomerna dela sig